Sydney

Pa tisdagen fick jag lite sovmorgon, jag gick upp vid 9 och checkade ut och lamnade in mina lakan och sen satte jag mig och drack en kopp kaffe och at lite nudelsoppa till frukost. Det visade sig att de gulliga sweitziska tjejerna skulle med samma shuttle och till och med samma plan som jag till Sydney sa vi holl sallskap.
Nar vi kom till flygplatsen var vi i valdigt god tid sa vi satte oss i solen en stund och gick sen och checkade in. Incheckningen gick supersnabbt och de namnde inte ens det dryga kilo for mycket som min vaska vagde. Sen gick vi igenom sakerhetskontrollen och det gick ocksa rekordsnabbt eftersom flygplatsen ar sa liten att det inte ar sa mycket folk som ska med.
Resan var inte langre an 2,5 timme och sjalvklart sov jag som vanligt sa det gick smartfritt. Vi blev serverade nan macka som var knappt atbar men jag ar ju bade snal och dessutom hungrig mest hela tiden sa jag at det mesta av den i alla fall.
Nar vi flog in mot Sydney sag jag operahuset och det var nastan overkligt att se det sadar. Vi landade och jag gick mot bagagebandet dar K vantade, hon hade smsat och undrat var jag holl hus.
K ar dotter till H och M och mamma till K, de som jag bodde hos i Darwin alltsa och vi kande oss for lite forsiktigt och sen kom vi igang och snackade som gamla vanner.
Det tog ett tag att ta sdig tillbaka till bilen eftersom M hade sagt fel terminal till K och hon parkerat vid den andra och sen var det koer hem till henne i Parramatta. Nar vi kom dit visade det sig att jag fatt ett helt eget rum med dator och dessutom en balkong och en ratt bekvam madrass pa golvet, det har skulle nog bli nagra bekvama dagar i gott sallskap.
Sen akte vi ned till puben och motte upp med K's sambo C och hans jobbarkompisar och dar tog jag en cola. Sen akte vi hemat ganska trotta allihopa och eftersom de skulle jobba bada tva pa onsdagen sa visade C mig hur harddisken med filmer fungerade och K visade mig hur tvattmaskinen fungerade och visade mig pa en karta var narmaste Supermarket lag om jag ville handla nat.
Sen ringde M och H fran Darwin och ville veta hur jag haft det i Alice Springs och pa mina utflykter sa vi pratade en stund och sen pratade jag och K en stund och sen gick vi och lade oss.

Tillbaka till civilisationen

Pa mandagen blev vi vackta redan 5.30, men jag var redan vaken eftersom jag frusit sa mycket under natten. Vi packade ihop vara swags och satte oss i bussen. Som vanligt fick vi vanta pa Italienarna som alltid var sist ombord. Sen akte vi till en utkikspost for att se soluppgangen over Uluru och dar fick vi frukost och fros lite till. Men det var vart det, forst blev himlen lila och sen kom solen over horisonten och det var sa vackert.

Nar vi diskat undan akte vi till klippan och de som ville fick klattra upp for den men bara de tva tyska killarna valde att gora det. Det finns manga skal att inte klattra upp for klippan. Det forsta skalet ar att Auborginerna inte vill att man gor det eftersom det ar en helig klippa och endast de vardiga heliga mannen far klattra upp for den. Det andra skalet ar att det ar valdigt farligt, 35 personer har fallit och omkommit sedan klippan oppnades for klattring pa 80-talet. I mitt fall finns annu ett skal, jag ar nog inte valtranad nog att ta mig upp. Det ar valdigt brant och ungefar 1 kilometer till toppen. Enda anledningen att klattra ar ju egentligen att kunna saga att man gjort det... Vi andra tog alltsa en promenad runt klippan istallet och det var 7,5 kilometer den vagen som vi tog och det blev ratt langtrakigt sa jag speedade runt den och kom in en halvtimme fore de andra. Jag satte mig en stund med tyskarna och det visade sig att bara en av dem gatt hela vagen upp, den andra hade vant efter 1/3 av klattringen.

Vi satt dar och tittade pa folk som var pa vag upp och det var laskigt att se hur folk tog med sig sma barn upp pa denna branta klippa.
Det finns nagra stallen dar man inte far fotografera klippan ens for att den ar helig och det ar kvinnornas heliga platser man inte far fota, man kan till och med fa boter om man gor det.
Under promenade runt fanns bara en sak att roa sig med och det var att forsoka hitta formationer i klippan som sag ut som nagot. Jag tog en del bilder pa sana stallen och ska se om jag kan anvanda dem som mall att gora akvarellmalningar. En annan sak vi sag var en massa larver som gick pa led, kanske for att se ut som en orm pa hall?

Sen akte vi tillbaka mot Alice Springs men inte forran vi slappt av 4 av Italienarna pa flygplatsen i Ayers Rock. Nar vi kom dit var det brandovning och de fick vanta pa bussen tills det var over.

Sen somnade vi allihopa pa bussen och vaknade bara nar vi stannade for att tanka eller handla nagot. Jag har kommit fram till att det ar en av de basta egenskaperna man kan ha nar man reser, att kunna sova nar som helst och var som helst.

Vid lunchtid stannade vi vid Mount Connor och de salta sjoarna och at lunch, det blev samma typ av macka som dagen innan och flugorna var precis lika jobbiga.

Vi akte en bit till och stannade sedan pa en kamelfarm for att rasta och for att de som ville skulle kunna prova att rida. Jag har aldrig suttit pa en kamel sa jag betalade 6 dollar (40;-) for att prova trots att det var en typ av "ponnyritt" med ledare runt i en padock. Jag har alltid tyckt att det ser laskigt ut nar de reser pa sig, men det var inte sarskilt laskigt faktiskt. Jag onskar att vi haft lite mer tid sa att jag hade kunnat fa rida nan timme eller sa ute i buschen, men vi ville tillbaka till Alice Springs innan det blev morkt.

Sa har ser forresten en riktig kamelta ut...

Vid 17 ungefar var vi tillbaka pa vandrarhemmet och aven den har gangen hade jag tur med de som bodde i mitt rum, den har gangen var det 4 tjejer och de var jattegulliga. Men jag bara duschade och tog mina grejer och motte upp med ett par av de andra och vi gick ned till Alice Springs for att ata tillsammans hela gruppen.

Jag hittade egentligen inget jag ville ha pa menyn men bestamde mig till slut for lasagne och den var inte sa bra och en av tyskarna at upp mina rester. Som de forna britter australiensarna ar sa serverar de forstas pommes med lasagne, udda for oss...
Vi hade en trevlig kvall och tittade pa guiderna och barpersonalen som holl pa och dansade och lekte lekar och sag ut att ha valdigt roligt och det var roande att titta pa. Men sen var vi sa trotta att vi ville sova och kom ivag 7 personer samtidigt och trots att vi var sa manga sa sager de att man absolut inte ska promenera hem i Alice Springs. Det ar tydligen en av de farligaste staderna i varlden och det ser sa himla lugnt och fredligt ut pa dagarna. Men man riskerar att bli nedhuggen om man gar hem sa vi delade en taxi. Taxichaufforen ville inte ens slappa av de engelska killarna vid korsningen som lag ungefar 200 meter fran deras vandrarhem utan slappte av den vid dorren. Nar vi sen inte lyckades ta oss in genom grinden vid vart vandrarhem stod han kvar tills vi kommit in ordentligt. Man blir ju lite skraj nar lokalbefolkningen ar sa noga...

Jag gick och lade mig efter att ha borstat tanderna, det hade varit nagra tunga dagar.

Fysiska utmaningar

På lördagen gick jag upp redan vid 5 på morgonen, jag lyckades få med mig mina grejer och dra lakanen ur sängen utan att tända i taket sa jag störde nog inte de andra så mycket. Men vi är ju i samma båt, de har väckt någon annan för några dagar sedan då de skulle ut på sin 3-dagarstur.
Jag lämnade in lakanen och checkade ut när receptionen öppnade 5.30 och ställde in min resväska i deras bagagerum, den fick stanna kvar på vandrarhemmet, det jag trodde att jag skulle behöva var packat i min lilla ryggsäck och jag hade också med mig kameraryggsäcken men hade lämnat min lånade laptop i receptionen. En oinspirerande frukost ingick i boendet och jag fick två bitar toast i en påse och rostade dem i köket och värmde vatten till kaffe. Sen borstade jag tänderna i all hast, eftersom vi skulle ut i buschen visste jag ju inte när jag skulle få en chans att göra det igen... Sen kom turbuss efter turbuss och hämtade upp sina resenärer men min kom inte. Jag började bli lite nervös, skulle jag ha stått någon annanstans? Men det var ju inte bara jag som fortfarande väntade så jag försökte slappna av. Sen dök bussen upp 25 minuter försent, men dock. Jag lastade min ryggsäck i trailern och gick in i bussen och valde ett ensamt säte längst fram, det var trångt som sjutton för benen men det var fri sikt framåt. Sen åkte vi ned till stan och vi var alla tvungna att kliva av och gå in på kontoret och registrera oss. Det hade vi ju gjort redan dagen innan, men nu skulle det göras igen för säkerhets skull.

Sen kom vi äntligen iväg och guiden D spelade musik från sin I-pod i bussen och det var riktigt bra musik faktiskt. Sen gav han oss whiteboardpennor att skriva och rita på fönstren med och bad oss skriva våra namn och varifrån vi kom. Sen skulle vi rita eller skriva något som vi tyckte om med Australien och något vi saknade hemifrån. Det gjorde förstås att vi började prata lite med varandra vilket var tanken. Flera av Italienarna hade skrivit att de saknade pizza, inte så särskilt höga tankar om pizzan i Australien alltså vilket ledde till en del fniss. Sen skulle vi åka drygt 45 mil i ett sträck och stannade bara för att tanka och handla snask. Till slut somnade jag i bussen och det fick tiden att gå, när jag vaknade till lite åkte vi just genom en skogs/gräsbrand och det är det ingen som bryr sig om sådar i buschen, det får hålla på som det vill. Det var flera mil av bränder och tidigare brända marker och på ett ställe stannade vi och lastade ombord en massa fallna träd att elda med till kvällen. Efter det var vi alla väldigt sotiga.

Vägarna är raka och jämna så det är ganska lätta att köra på, men med jämna mellanrum sitter det skyltar som påminner förare om att ta paus om de är trötta.

Slutligen var vi framme vid Kings Canyon (Watarrka) där vi skulle gå/klättra vår första del. Jag borde ha anat oråd när jag såg skylten eller vad tycker ni? Jag menar beräknad tid på 5,5 km, 3,5 timmar... Det var en riktig utmaning kan jag lova, första biten upp var nästan en kilometer och det var stenar utplacerade som trappsteg. Om ni tittar noga på en av bilderna ser ni 3 vandrare på väg upp, jag har ritat ut röda pilar på dem men ni måste nog klicka på bilden för att se ens pilarna.
När vi kom upp bad jag innerligt om att det var det värsta vi skulle göra den här dagen, den klättringen var fruktansvärd. Problemet var ju förstas egentligen inte sträckan eller ens hur brant det var, det var stressen att behöva låta de andra vänta. Dessutom skulle minsta felsteg ha gjort att man tumlade ned 800 meter för ett stenigt berg och troligvis ta med sig några andra på vägen.
Väl däruppe var det ganska hett och jag var väldigt glad att jag köpt en hatt. Det står en massa varningar överallt innan man klättrar upp för berget och det står att man MÅSTE ha med sig minst 3 liter vatten per person. Jo, det mesta gick faktiskt åt, jag blev så torr i strupen vid ett tillfälle att jag började hosta. Ungefar halvvags stannade vi vid ett vattenhål i Garden of Eden och badade. Trots att jag ju egentligen inte gillar att visa mig i bikini så tvekade jag aldrig, man kan inte stå vid paradisets port och tveka, nej det är bara att skutta in. Vattnet var kallt och när jag kom upp frös jag, luften var inte särskilt varm och solen värmde inte hett direkt. Men snart var vi på väg igen och man blev för varm. Min nya skjorta ville gärna hjälpa till däremot, så den knäppte upp sig över bysten hela tiden sa jag var tvungen att hålla koll pa ryggsäck, vattenflaska, kameran som dinglade runt halsen, hatten som höll på att blåsa av och dessutom knapparna i skjortan. Allt detta gör det svårt att hålla balansen bland klippor och stenar, men jag kom ned hel och vi hade varit ganska snabba faktiskt, det tog oss 3 timmar. Men det var ju som sagt knappt 2 km/h... Ja, det var en vacker promenad i alla fall och det är fascinerande att se att det finns både djur och växter som klarar hettan och kylan där uppe.
Trots att jag druckit ganska duktigt hade jag ont i huvudet när vi kom tillbaka till bussen och jag tvingade i mig det varma, plastsmakande vattnet och åt några kex som dukades fram åt oss.

Efter en hel del mer åkande i bussen var vi nästan framme vid platsen där vi skulle campa, då stannade vi och rastade och de som ville kunde köpa öl till de kommande kvallarna. Vid det här laget var det både mörkt och väldigt kallt och alla hade klätt på sig allt de hade med sig. Strax senare körde vi in på en dirt road och stannade vid en stor eldstad. Månen var full och lyste så starkt att vi inte ens behövde använda ficklampor trots att vi var många mil från närmaste lampa. Vi ordnade en eld med hjälp av glöden en annan grupp lämnat efter sig från dagen innan och snart var D i full gång med att laga middag åt oss. Grönsakerna hade han i gjutjärnsgrytor och efter att ha kokat dem lite lätt på gasolköket så ställde han dem i glöden och skopade upp glöd på locken också och sen fick de bli klara så. Sen åt vi chili con carne med ris och grönsaker. Med tanke på hur fort det gått och vad han hade att spela med så var det väldigt bra. Det kunde ha kryddats något mer bara, så jag hade lite peppar och salt på och da var det helt okey.
Sen visade D oss hur vara "swags" fungerade och hur de skulle packas nästa morgon och sen gick han och lade sig bakom bussen och vi satt uppe en stund och småpratade, men ingen var särskilt intresserad av att lära känna någon verkade det som. Swags är en typ av enmanstält/sovsäcksfodral som är gjord av cordura eller nåt sånt och är inte mycket till skydd från kylan och tydligen inte heller från möss som försöker ta sig in i dem medan man sover. Vi letade upp ett skjul som skulle användas som toalett, men eftersom det var en stor spindel i taket på den så var jag den enda som vågade gå in, de andra kissade bakom skjulet istället och som jag sa, bland djur de inte ens såg...
Jag insåg så snart jag lagt mig att det skulle bli en jobbig natt, stenhårt och kallt, men jag somnade direkt i alla fall.

Att sova med framlingar

Ja, det kravs att man tanker lite tvartom nar man kommer ned hit till Australien. For det forsta ar det ju inte var har, det ar host. Sen blir det ju kallare och morkare ju langre soderut man kommer, det kanns valdigt konstigt. Folk kan sage nagot som till exempel, se till att du har varma klader med dig nu nar du ska aka soderut...
Natten till fredagen stannade vi i Tennant Creek och vid den tiden hade vi kort ungefar 15 timmar soderut och det var en valdig skillnad i temperatur. Vi var dessutom tvungna att kliva av bussen i 1,5 timme eftersom busschaufforen skulle leverera post till postterminalen och inte far ha nagra ombord pa bussen da. De gor en massa leveranser utefter vagen, bussgods, post och grejer till vagkrogarna. Vi fros och var trotta och slutligen fick vi aka vidare strax efter 3 pa natten.

Nagra timmar senare stannade vi for att ata frukost och dar hade de en stor orn. Jag tror att de tagit hand om en skadad orn och jag tror nagon sade att det var en "Split Tail Eagle". Den var i alla fall jattestor!
Nagon sjysst frukost fanns inte, allt var lika flottigt som pa de andra stallena och jag kopte slutligen en macka med agg och bacon och jag mar illa bara av tanken pa den nu nar jag skriver. Jag tvingade i mig halva och kastade resten...
Sen satt jag vaken tills vi hade runt 1,5 timme kvar och da somnade jag forstas.

Nar vi klev av bussen bestamde jag och den tyska tjejen T att ses om ungefar en timme vid en korsning mellan vara vandrarhem. Jag fick skjuts med en kvinna som tog en taxi till samma vandrarhem som jag och slapp betala, hon bara sa: Welcome to the country!
Klockan var inte mer an 9.40 och det var for tidigt for att fa checka in i "dorm"rummen, de man delar med flera personer sa jag fick lamna mina grejer i deras bagagerum och gick sen ut for att mota T. Jag vantade nagra minuter utanfor hennes vandrarhem istallet for vid korsningen eftersom jag var tidig och sen gick vi in mot stan, det tog bara runt 10 minuter.
Sen gick vi runt och tittade i affarer och jag kopte ett armband i fodelsedagspresent at mig sjalv, det ar gjort av krokodilskinn med krokodiltander pa. Jag kopte ocksa svala "safariklader" for att ha pa touren jag skulle pa nasta morgon. De var latta och verkade praktiska. Jag kunde inte lata bli att kopa en armlos skjorta ocksa eftersom fargen var sa fin, lavendelbla. Och sen prutade jag lite snyggt pa alltihopa genom att bara saga att jag nog skulle gora personlig konkurs och om hon kunde tanka sig att dra av lite extra pa de nedsatta kladerna sa skulle jag vara tacksam, sen pressade jag henne inte utan lat henne bestamma sjalv och kan ni tro, hon drog faktiskt av 50% istallet for 30% pa tva av plaggen!
Sen tog vi en kaffe och det var nog den varsta kaffe jag nagonsin druckit. Jag bad om en iskaffe med sojamjolk och de sa att de inte visste om den skulle bli bra men jag chansade. Det blev den inte! Den smakade bara acklig sojamjolk och inget kaffe alls och fast jag bad henne om extra kaffe i den sa smakade den fortfarande illa. Jag drack daremot upp nastan hela i alla fall, jag behovde ju mitt koffein.
Sen borjade vi bli hungriga och tittade lite i en supermarket efter mat och T hittade nat hon ville ha. De har de mest underliga saker i sina supermarkets, vad sager ni till exempel om en hel disk med fark hund och kattmat? Det sag ratt frascht ut faktiskt. Jag hittade inget men nar vi gick vidare sag jag nagra som at nudlar som sag valdigt bra ut och de berattade var de kopt dem. Pa vagen dit gick vi in pa ett apotek och jag kopte heavy duty myggspray eftersom var svenska "mygga" uppenbarligen inte biter pa de Australienska insekterna. Jag kopte ocksa handsprit, schampo, balsam och stodstrumpor for hemresan. Sen gic jag och kopte nudlarna och vi gick och satte oss pa ett torg for att ata. Men sa fort jag oppnade min matlada kom det stora feta flugor och svarmade omkring mig och sa fort jag stangde den sa forsvann de igen. T tog tid nar jag oppnade ladan och det tog 2 sekunder for flugorna att ta sig till den och da sag vi dem inte ens innan jag oppnade ladan... Sen borjade jag bli trott i armarna av allt barande och T ville ga vidare en stund sa vi gick at varsitt hall. Men pa vagen tillbaka gick jag forbi en diggeridoo-butik och dar hade de just en "work shop" sa jag satte mig ned med alla mina kassar och fick en diggeridoo att prova pa. Men jag hade missat inledningen och var tvungen att forsoka titta pa hur de andra gjorde. Dessutom var det ett sant jakla liv darinne att man inte ens kunde hora om man fick fram ratt ljud. Men attans vad haftigt de later! Jag ville sa garna ha en och kopa en till brorsan i fodelsedagspresent ocksa men de kostade runt 1500;- per styck och jag har inte mycket pengar kvar efter den har resan. Jag slet mig motvilligt darifran med motivationen att jag ju faktiskt inte vet hur man spelar pa dem.

Nar jag gick tillbaka mot vandrarhemmet var det varmt i solen men tidigare nar vi satt i skuggan sa fros vi ordentligt. Ja vi hade verkligen kommit soderut till kylan.

Nar jag kom tillbaka till vandrarhemmet kunde jag checka in och jag gick till rummet och stallde in mina grejer och sen satt jag ute i solen en stund och varmde mig och rokte. Det kom tva schweitziska tjejer och satte sig hos mig och aven om det tog oss ett tag att komma igang visade det sig att de var jattegulliga. De var bara 19 och 20 men lite mer mogna an de andra i den aldern som jag traffat under veckan och vi hade ratt kul. Nar de fick veta att det var min fodelsedag undrade de om jag ville att vi skulle ga och ta en drink men innan dess hade de sagt att de var jattetrotta och skulle ga och lagga sig tidigt sa jag tackade nej. Det blev en valdigt ensam fodelsedag faktiskt...
Sen borjade mina rumskompisar dyka upp lagom tills jag hade tagit en dusch och packat om mina vaskor och de visade sig vara riktigt trevliga allihopa, det var 2 killar och en tjej, alla yngre an jag forstas. De varnade att det kom in moss pa natten och att vi skulle tappa till glappet under dorren med ett lakan och det ar sa det gar till pa vandrarhemmen, kunskapen om grejer sprids muntligt. Det varnades ocksa om att ga ensam eller ens i grupp hem, man skulle ta taxi. Dessutom var tydligen denna lilla somniga stad en av de farligaste i varlden sa man skulle se till att lasa dorrar och fonster och inte ta emot drinkar av nagon och sa vidare. Nar vi hade pratat en stund lade jag mig pa sangen bara och hoppsan, jag somnade visst. Da var de extra tysta och sen gick tva av dem ut och jag och en av killarna blev kvar. Jag lade mig pa riktigt och somnade som en stock och sov hela natten forutom att jag kikade till lite for att se att det var ratt folk som kom in i rummet pa natten nar de andra kom tillbaka. Det ar forsta gangen jag delar rum med frammande manniskor och det var faktiskt inga problem alls, inte det minsta. Det verkar vara valdigt trevligt folk som aker runt sa dar.

Mot kylan

Jag vet inte om M misstankt att jag suttit uppe langre an vad jag borde, men hon vakte mig i alla fall forst vid 9.30, alltsa en halvtimme senare an vad det var sagt. Jag gick direkt in i duschen och kom ut lagom tills det stod fardiga pannkakor med lonnsirap pa bordet. Det ar ju en ganska mastig frukost men man kan inte forneka att det ar gott. Jag madde dock illa efterat fast jag inte at sa mycket.

Sa fort jag dubbelkollat min packning hoppade vi alla fyra in i bilen och akte till Darwin dar de skulle slappa av mig pa busstationen. Vi gick runt lite en stund och tittade oss omkring och pa vagen stannade M och pratade med nagon hon kande. Slutligen var vi lite nervosa att hon skulle missa att vinka av mig men hon dok upp precis i tid. Hon hade letat efter oss och trott att vi glomt tiden eller nat. Sen klev jag ombord pa Greyhoundbussen som skulle vara mitt "hem" de narmaste 21 timmarna... Jag skulle aka fran Darwin till Alice Springs dar jag skulle hoppa pa en tredagars tur.

M, K och H stod kvar tills vi akte och vinkade till mig och sen satte jag mig tillratta och forsokte slappna av. Det var nastan fullt pa bussen sa jag satt bredvid en kvinna men hon meddelade att hon skulle av i Katherine sa da skulle jag fa satet for mig sjalv. Det visade jag mig fa tidigare eftersom en annan kvinna klev av och jag tog hennes sate istallet. Jag varvade min tid mellan att sova, filosofera och lasa min bok och vi hade en massa stopp. Strackan vi skulle aka var 150 mil ungefar och med stopp for middag, frukost och lunch sa blir det ju lang tid pa resande fot. I Katherine stannade vi i 1 timme och jag gick ivag till kopcentret och hittade en hatt gjord av kanguruskinn sa den kopte jag. Jag hade ju glomt att ta med en av mina hattar och det stod att man maste ha en hatt for turen jag skulle pa.

Jag hittade bara en croissant med skinka och ost att ata, allt annat var friterat... Det sag sa fruktansvart ackligt ut att jag inte kunde ta mig for att ata det. M hade visserligen skickat med ett gang pajer, men jag var osaker pa om de skulle racka hela resan.
Vid ett annat stopp kopte jag Beef Jerky och det sag ju lite ackligt ut med namnet maste jag erkanna.
Sen ar jag ju inte sa fortjust i "roliga" skyltar, men den har fick mig att skratta.
Nar vi stod och vantade pa att bussen skulle aka vidare pratade jag lite med en dam och en yngre tjej och det visade sig att tjejen skulle ta nastan exakt samma rutt som jag den narmaste veckan sa vi bestamde oss for att i alla fall titta runt i Alice Springs nasta dag tillsammans.

Nagot jag lade marke till med kvinnorna i Australien ar att de spar sina tanaglar langa... sa som vi gor med fingernaglar! Det ser jatteackligt ut och jag kan inte forsta varfor man vill ha sa, dessutom borde det gora ont om man satter pa sig vanliga skor, men det kanske de inte gor?

Det fanns balten pa bussen och jag anvander ju balte nar det finns till hands och det gjorde jag nu ocksa. Men attans vad det var besvarligt! Att forsoka sitta bekvamt sidledes sa att man kan stracka pa benen samtidigt som man ar fastspand, ja det var en utmaning och snart varkte bade har och dar, dessutom fick jag aterigen besvar med restless legs.

Man inser inte hur stort Australien ar forran man har rest i nastan ett dygn och sen ser pa en karta hur langt man kommit... I Mataranka fanns en skylt dar det stod: No fuel for 160 km. Fatta hur langt det ar!

Ett par med ett barn bad chaufforen att satta i en dvd de hade med sig och det visade sig vara Casper - The friendly ghost. Det ar ju verkligen en barnfilm men jag fastnade stenhart och tyckte att den var valdigt roande. Nar dottern hade somnat kom pappan for att hamta dvdn men insag strax att alla vi som satt langt fram satt som trollbundna av filmen, sa han lat den sitta i.