Soluppgang och solnedgang

Det blev bade kallt och hart att sova i en swag mitt i oknen... Forst var jag varm om benen men sen fros jag ratt ordentligt senare pa morgonen. Jag hade ju somnat av ren utmattning men vaknade igen vid 2.30 for att det var varmt och hart. Det var flera i gruppen som fortfarande var vakna och satt och drack ol och rokte, jag somnade strax om till deras mumlande roster. Nar det var dags att ga upp pa morgonen var det riktigt kallt och ingen ville egentligen krypa ur swagsen, men om man inte rorde pa sig fick man smasten kastat pa delen av swagen som lag over ansiktet, D gick runt och kollade att alla var vakna. Han hade dock missat en av tyskarna som lagt sig en bit bort och jag skickade dit hans kompis for att vacka honom. Eftersom alla utom ett lite aldre par var i 19-25 ars aldern sa blev det ju lite sa att jag mammade dem. Jag fick till exempel hjalpa en av engelsmannen att fa ihop sovsacken...

Jag gick upp direkt och packade ihop min swag och det fanns redan kaffe, toast och flingor framdukade sa jag tog mig en macka. Sen stalldes aven lite rester fran gardagens middag fram sa jag at det eftersom det ar lattare for mig att ata.

Mellan traden tittade solen redan fram och det var jattevackert!

Sen hjalptes vi at att diska och plocka undan och kom ivag vid 7.30.
Da akte vi mot Valley of the Vinds och det tog ett tag och sen borjade vi aterigen att klattra. Den har gangen var det runt 6 kilometer och jag blev lite orolig att det skulle vara lika brant som dagen innan. Men det visade sig visserligen vara ratt brant och tungt pa sina stallen men ingen jamfort med lordagen. Det kandes till och med kortare att ga den har strackan. Pa ett stalle var det en klipphall som skulle forceras och det gick ju bra uppat men det var ratt laskigt nar vi skulle ned igen... Jag och D pratade en hel massa den har dagen och hade ratt trevligt. Han berattade for mig om Australien och sitt jobb och jag berattade om Europa och Sverige.

Klippformationerna ar valdigt haftiga och det ar svart att sluta fota. Men det ar ganska farligt att ga dar, minsta felsteg och du faller valdigt illa. D visade oss hur man brukade gora farg av olika stensorter och blandade pulver fran dem med vatten och malade pa sin arm.
Nar vi kom ned igen akte vi till ett raststalle i parken och at lunch. Det blev fajitabrod med sallad, skinka, tonfisk, majs, tomater, gurka och lite annat som man fick fixa sjalv sa som man ville ha det. De later battre an vad det var... Det smakade inte sa mycket och vi fick genast en svarm med flugor omkring oss. De ar inte sa stora men de flyger in i munnen pa dig om du inte haller den stangd. Nar de satte sig pa mackorna var vi tvungna att peta bort dem, de flog inte bort om man forsokte skramma dem. Jag rakade till och med peta sa hart pa en att han smetades ut over min macka... bla.

Alla korde sina egna ideer for att skydda sig mot flugorna, en del trodde att insektsspray skulle hjalpa, andra hade nat runt huvudet och tva satte nasduk for munnen och nar flugorna blev som varst vid lunchen satte han den for hela ansiktet och undrade varfor han inte gjort det tidigare.

Utanfor toaletten pa raststallet hittade vi en stor spindel, den var flera centimeter stor och sag ratt laskig ut, men den andra gruppens guide sa att den inte var farligare an att man madde valdigt daligt om man blev biten. Fast den satt helt fredligt i sitt nat och lat oss fota den.

Efter lunch akte vi till Ayers Rock (Uluru) och gick en bit utefter klippan och tittade pa bland annat gamla vaggmalningar och det skyddande overhanget som de anvande som kok forr i tiden. Uluru ar valdigt imponerande och vackert och den roda klippan mot den bla himlen ar helt religiost vackert.

,

Vi gick ett par kilometer och akte sedan mot utsiktsplatsen for att se solnedgangen over Uluru.
Vi var definitivt inte de enda dar, det var busslaster med folk, mest ungdomar och deras guider liksom vara stod och lagade mat vid bussarna. Solnedgangen var vackrare an vad det gar att beskriva med ord eller bilder, men jag kan saga sa mycket den synen var vart hela resan till Australien. Medan vi vantade pa solnedgangen roade sig Italienarna med att spela luffarschack och dricka vin, troligtvis inspirerade av de symboler som D ritat upp i sanden under dagen och forklarat meningen med.

Lagom tills vi fotat klart och solen gatt ned helt var maten klar och vi fick nudlar med kyckling och gronsaker.

Sen hjalptes vi aterigen att att diska och fixa undan och akte sedan tillbaka mot var camping dar vi redan tidigare lamnat av dagens vedskord. Medan vi hamtade veden stod forresten en hel flock kameler (dromedarer) och stirrade pa oss nar vi forsokte sparka ned trad som stod pa halvstang, slutligen sprang de ivag nar vi svarmade for mycket. Vi var ju anda 16 personer och i var jakt pa ved sag vi nog ut som en flock vargar som forsoker omringa ett byte.

Nar vi kom till campingen tog det oss med gemensamma krafter ungefar 3 minuter att fa igang brasan, det ar enkelt nar man har sa torr ved som de har i Australien. Sen satt vi och pratade och bara hade det bra medan nagra gick och duschade. Jag som inte vetat att det skulle finnas tillgang till dusch hade bara tagit med mig rena underklader och inget mer, sa jag tyckte det var lika bra att skippa det, dessutom fros jag redan som en gris. D satt med och snackade den har kvallen eftersom han inte behovde laga mat eller fixa nat mer under kvallen och vi hade jatteroliga diskussioner om olikheter oss alla emellan eftersom det fanns Britter, Tyskar, Hollandare, Svensk, Italienare och Australiensare dar. En av de yngre britterna lat sig hetsas till att hoppa over elden ocksa. Nar vi kom in pa en diskussion om Facebook kande jag mig inte gammal utan uraldrig, en av tjejerna (2o ar gammal) tyckte att jag var sa haftig for att jag ar pa Facebook... Ja, vad sager man, nar de blir sa forvanade, da inser man att man kunde vara deras mamma.

Fysiska utmaningar

På lördagen gick jag upp redan vid 5 på morgonen, jag lyckades få med mig mina grejer och dra lakanen ur sängen utan att tända i taket sa jag störde nog inte de andra så mycket. Men vi är ju i samma båt, de har väckt någon annan för några dagar sedan då de skulle ut på sin 3-dagarstur.
Jag lämnade in lakanen och checkade ut när receptionen öppnade 5.30 och ställde in min resväska i deras bagagerum, den fick stanna kvar på vandrarhemmet, det jag trodde att jag skulle behöva var packat i min lilla ryggsäck och jag hade också med mig kameraryggsäcken men hade lämnat min lånade laptop i receptionen. En oinspirerande frukost ingick i boendet och jag fick två bitar toast i en påse och rostade dem i köket och värmde vatten till kaffe. Sen borstade jag tänderna i all hast, eftersom vi skulle ut i buschen visste jag ju inte när jag skulle få en chans att göra det igen... Sen kom turbuss efter turbuss och hämtade upp sina resenärer men min kom inte. Jag började bli lite nervös, skulle jag ha stått någon annanstans? Men det var ju inte bara jag som fortfarande väntade så jag försökte slappna av. Sen dök bussen upp 25 minuter försent, men dock. Jag lastade min ryggsäck i trailern och gick in i bussen och valde ett ensamt säte längst fram, det var trångt som sjutton för benen men det var fri sikt framåt. Sen åkte vi ned till stan och vi var alla tvungna att kliva av och gå in på kontoret och registrera oss. Det hade vi ju gjort redan dagen innan, men nu skulle det göras igen för säkerhets skull.

Sen kom vi äntligen iväg och guiden D spelade musik från sin I-pod i bussen och det var riktigt bra musik faktiskt. Sen gav han oss whiteboardpennor att skriva och rita på fönstren med och bad oss skriva våra namn och varifrån vi kom. Sen skulle vi rita eller skriva något som vi tyckte om med Australien och något vi saknade hemifrån. Det gjorde förstås att vi började prata lite med varandra vilket var tanken. Flera av Italienarna hade skrivit att de saknade pizza, inte så särskilt höga tankar om pizzan i Australien alltså vilket ledde till en del fniss. Sen skulle vi åka drygt 45 mil i ett sträck och stannade bara för att tanka och handla snask. Till slut somnade jag i bussen och det fick tiden att gå, när jag vaknade till lite åkte vi just genom en skogs/gräsbrand och det är det ingen som bryr sig om sådar i buschen, det får hålla på som det vill. Det var flera mil av bränder och tidigare brända marker och på ett ställe stannade vi och lastade ombord en massa fallna träd att elda med till kvällen. Efter det var vi alla väldigt sotiga.

Vägarna är raka och jämna så det är ganska lätta att köra på, men med jämna mellanrum sitter det skyltar som påminner förare om att ta paus om de är trötta.

Slutligen var vi framme vid Kings Canyon (Watarrka) där vi skulle gå/klättra vår första del. Jag borde ha anat oråd när jag såg skylten eller vad tycker ni? Jag menar beräknad tid på 5,5 km, 3,5 timmar... Det var en riktig utmaning kan jag lova, första biten upp var nästan en kilometer och det var stenar utplacerade som trappsteg. Om ni tittar noga på en av bilderna ser ni 3 vandrare på väg upp, jag har ritat ut röda pilar på dem men ni måste nog klicka på bilden för att se ens pilarna.
När vi kom upp bad jag innerligt om att det var det värsta vi skulle göra den här dagen, den klättringen var fruktansvärd. Problemet var ju förstas egentligen inte sträckan eller ens hur brant det var, det var stressen att behöva låta de andra vänta. Dessutom skulle minsta felsteg ha gjort att man tumlade ned 800 meter för ett stenigt berg och troligvis ta med sig några andra på vägen.
Väl däruppe var det ganska hett och jag var väldigt glad att jag köpt en hatt. Det står en massa varningar överallt innan man klättrar upp för berget och det står att man MÅSTE ha med sig minst 3 liter vatten per person. Jo, det mesta gick faktiskt åt, jag blev så torr i strupen vid ett tillfälle att jag började hosta. Ungefar halvvags stannade vi vid ett vattenhål i Garden of Eden och badade. Trots att jag ju egentligen inte gillar att visa mig i bikini så tvekade jag aldrig, man kan inte stå vid paradisets port och tveka, nej det är bara att skutta in. Vattnet var kallt och när jag kom upp frös jag, luften var inte särskilt varm och solen värmde inte hett direkt. Men snart var vi på väg igen och man blev för varm. Min nya skjorta ville gärna hjälpa till däremot, så den knäppte upp sig över bysten hela tiden sa jag var tvungen att hålla koll pa ryggsäck, vattenflaska, kameran som dinglade runt halsen, hatten som höll på att blåsa av och dessutom knapparna i skjortan. Allt detta gör det svårt att hålla balansen bland klippor och stenar, men jag kom ned hel och vi hade varit ganska snabba faktiskt, det tog oss 3 timmar. Men det var ju som sagt knappt 2 km/h... Ja, det var en vacker promenad i alla fall och det är fascinerande att se att det finns både djur och växter som klarar hettan och kylan där uppe.
Trots att jag druckit ganska duktigt hade jag ont i huvudet när vi kom tillbaka till bussen och jag tvingade i mig det varma, plastsmakande vattnet och åt några kex som dukades fram åt oss.

Efter en hel del mer åkande i bussen var vi nästan framme vid platsen där vi skulle campa, då stannade vi och rastade och de som ville kunde köpa öl till de kommande kvallarna. Vid det här laget var det både mörkt och väldigt kallt och alla hade klätt på sig allt de hade med sig. Strax senare körde vi in på en dirt road och stannade vid en stor eldstad. Månen var full och lyste så starkt att vi inte ens behövde använda ficklampor trots att vi var många mil från närmaste lampa. Vi ordnade en eld med hjälp av glöden en annan grupp lämnat efter sig från dagen innan och snart var D i full gång med att laga middag åt oss. Grönsakerna hade han i gjutjärnsgrytor och efter att ha kokat dem lite lätt på gasolköket så ställde han dem i glöden och skopade upp glöd på locken också och sen fick de bli klara så. Sen åt vi chili con carne med ris och grönsaker. Med tanke på hur fort det gått och vad han hade att spela med så var det väldigt bra. Det kunde ha kryddats något mer bara, så jag hade lite peppar och salt på och da var det helt okey.
Sen visade D oss hur vara "swags" fungerade och hur de skulle packas nästa morgon och sen gick han och lade sig bakom bussen och vi satt uppe en stund och småpratade, men ingen var särskilt intresserad av att lära känna någon verkade det som. Swags är en typ av enmanstält/sovsäcksfodral som är gjord av cordura eller nåt sånt och är inte mycket till skydd från kylan och tydligen inte heller från möss som försöker ta sig in i dem medan man sover. Vi letade upp ett skjul som skulle användas som toalett, men eftersom det var en stor spindel i taket på den så var jag den enda som vågade gå in, de andra kissade bakom skjulet istället och som jag sa, bland djur de inte ens såg...
Jag insåg så snart jag lagt mig att det skulle bli en jobbig natt, stenhårt och kallt, men jag somnade direkt i alla fall.