Och där stod de andra och fotade vattenfallet i en timme

24/4 På fredagen var vi bland annat vid ett vattenfall för att fota och vi fick 1 timme på oss att göra vad vi ville. Alla stod och fotade vattenfallet och omgivningarna och det var ju fint, men det tröttnade jag på ganska snabbt och tänkte att en timme var ju att ta i för att fota ett vattenfall... Ända tills jag upptäckte vad som händer runt ett vattenfall när det är minusgrader! När jag gick närmare hittade jag en helt ny värld, en som på håll såg ut som diamanter och nära såg det ut som, ja jag vet faktiskt inte... Jag satt därinne och fotade och var helt uppslukad i upptäckten av dessa isformationer och plötsligt var vår timme slut och jag var tvungen att skynda ut för att möta upp de andra vid bilen. Medan jag fotade fick jag hela tiden torka linsen med handduken jag tagit med för det syftet. Den blev både blöt, isig och immig hela tiden. Imman gav förvisso vissa av bilderna ett drömskt och sagolikt utseende. När jag kom ut och skulle stänga av kameran så gick det inte för att det bildats en ishinna över knappen man ska skjuta åt sidan. Jag fick ta sönder isen med nageln och sen kunde jag stänga av kameran. Min handduk var helt fryst och gick att hålla upprätt. När jag kom gående mot de andra så bara stirrade de på mig och jag förstod inte varför förrän de började fota och en av killarna kom fram och försökte borsta av min rygg och axlar... jag var täckt av is från huvud till tår. Denna dag hade jag äntligen kommit på hur jag bäst skulle hålla mig varm och samtidigt kunna röra mig och förvisso frös jag ändå en massa, men i lät vid vattenfallet var jag varm nog och hade inte ens märkt att jag var täckt av vatten och is.
Efter det åkte vi till en strand med svart sand och några klippor med fin utsikt. Det blåste så pass uppe på klipporna att det var svårt att hålla balansen och när man fotade var man tvungen att ta spjärn för att inte blåsa omkull. Tanken på att vinden plötsligt skulle ändra riktning eller styrka gjord mig lätt nervös så nära klipporna, så när jag ville närmare kanten gick jag på knäna fram och sen när även det kändes osäkert så satte jag mig på ändan och hoppade framåt.
På kvällen var vi möra och trötta och efter en dusch så bestämde jag mig för att gå ner i hotellrestaurangen i pyjamasbyxorna, de var helt klart det bekvämaste alternativet och en av reseledarna hade sagt att vi skulle klä oss bekvämt snarare än fint! Även denna kväll fick vi mat av mycket hög kvalité, när jag fått informationen om att mat ingick i resan hade jag inte särskilt höga förväntningar, men hotellen visste helt klart vad de gjorde.

En av de värsta nätterna i mitt liv

24/11 På söndag vid lunchtid satte jag mig i bilen och åkte till Kallhäll för att hämta upp min leverantör A för att sen åka vidare till Linköping. Vi skulle ha ett möte där på måndag morgon och ville slippa gå upp mitt i natten för att inte riskera att komma försent.
Innan vi åkte packade jag en annan väska också för att kunna åka direkt till Arlanda när jag kom hem igen på måndagen. Min flight till London skulle ju gå från Stockholm redan tidig eftermiddag.
Vi kom fram till Linköping i god tid före middagstid och checkade in på våra rum. Innan jag gick upp till mitt rum räckte A mig en liten flaska mousserande vin som han tagit med och sa åt mig att gå och ta det lugnt en stund och ta ett bad, sen skulle han bjuda på middag senare.
Jag var fruktansvärt frusen och tappade upp ett varmt bad och hoppade i. Jag gillar ju inte alkohol, men det kändes lite lyxigt med ett bad och mousserande vin, så jag tvingade i mig ett glas i alla fall...
Senare på kvällen möttes vi upp i receptionen och gick ut på stan för att äta. Vid det här laget hade jag regelrätt frossa och hade svårt att vara ute överhuvudtaget, det var rent lidande. Jag trodde att det var för att det faktiskt var väldigt kallt och blåsigt och det faktum att vi fick leta rätt länge för att hitta något annat än en kebabrestaurang som var öppen. Vi hade ju ingen aning om att det inte finns någonstans att äta på Söndagar i Linköping.
Alla restauranger runt torget var nedsläckta och stängda, Texas Longhorn var stängt och alla andra ställen vi hittade utmed vår promenadväg. Slutligen hittade vi till O'Learys, det enda ställe som var öppet.
När vi äntligen kom in i värmen så visade det sig att det inte hjälpte, min frossa blev värre och värre och jag började gissa på att jag hade börjat bli sjuk.
Det blev en kort kväll på grund av det och det faktum att inga av mina vänner runt och i Linköping var hemma och hade tid för mig denna söndagskväll började kännas rätt bra. Jag hade inte varit mycket till sällskap för dem, jag var det definitivt inte för A...
Vi traskade hemåt i kylan och jag mådde bara sämre och sämre och så fort jag kom tillbaka till rummet så gick jag och lade mig under dubbla täcken med pyjamas på och en extra fleecetröja på det.
Jag har aldrig mått så skumt i hela mitt liv.
Jag frös och svettades så att sängen inte bara var fuktig, den var faktiskt helt blöt!
Jag var tvungen att tvinga mig själv att gå upp mitt i natten och vända på täcket.
Men även det var rent lidande då det ju tillfälligt blev ännu kallare.
Jag avskyr verkligen att frysa och gör det väldigt ofta, men det här var något av det värsta jag varit med om.

28 grader på kontoret, är det sjukt?

11/2 På måndagen var det återigen stressigt på jobbet och jag är så orolig för att det ska strula till sig när jag är borta. När jag kom till kontoret var jag frusen och det blev bara värre och värre under förmiddagen. Då insåg jag att min AC var avstängd och jag satte den på 28 grader, men inte förrän efter lunch någon gång blev jag varm igen. Jag är orolig för att jag håller på att bli sjuk, men det är mer för att alla andra är sjuka, inte för att jag brukar känna mig bättre än såhär på vintern...
Jag har inte tid att vara sjuk och sen åker jag ju till Thailand och då vill jag definitivt inte vara sjuk, been there, done that liksom...
På kvällen var det dags för quiz och jag såg fram emot att se alla igen, men L var sjuk och var tvungen att stanna hemma. Då frågade jag systerdottern men hon var också sjuk, Lenas jobbarkompis var också sjuk och ingen annan kunde, tills slut blev vi bara vi fem.
Det tog lite extra tid att ta sig in till stan, folk blir så rädda så fort det blir lite snö. Varför kan inte folk bara vara lite lagom? En del kör så att de ställer till olyckor, andra har knappt styrfart...
Jag kom i alla fall fram i tid och blev glad att se att B som flyttat till Malta var och hälsade på, jag har inte sett honom på 2-3 månader.
Vi tyckte att första halvan av quizzet kändes ganska lätt men andra halvan kändes det som om vi gissade på hälften, men kan ni tro, vi vann!
Vi blev faktiskt ganska förvånade, särskilt som vi visste att laget från Brittiska Ambassaden var där och de vinner nästan alltid när de är med.
Vi vann dessutom med hela 4 poäng och vi trodde nog inte riktigt att vi skulle bli placerade ens.
Närjag kom hem åt jag pannbröd och drack te, jag hade inte varit hungrig vid middagstid så det blev sen middag.

Det "vä(e)rkar" vara vintern som gör det...

15/1 På tisdagen vaknade jag svettandes, det är sällan jag blir för varm på vintern men om det händer är det oftast när jag sovit några timmar. När jag går och lägger mig är jag frusen till tusen.
På jobbet blev det återigen svårt att planera de kommande veckorna när jag inte hade någon bordskalender. Nyår smög sig som sagt på oss allihopa och ingen tänkte på att köpa nya kalendrar. Jag måste nog ta tag i det där.
Jag fick våra flygbiljetter till Thailand på mailen och skrev ut dem och satte dem i mappen jag har för den resan.
Jag har alltid en mapp för varje resa. Där ligger flygbiljetter, hotellbokning, information om andra saker som till exempel platsen jag ska till och bokningar jag gjort för shower och andra saker. Nu ligger i alla fall allt på samma plats och just nu har jag faktiskt bara en resemapp på gång. Men det är för att mina jobbresa till Alicante inte har några papper än. Hotellbokningen har vår syrelseordförande i jobbföreningen gjort och flyget har jag inte bokat än.
I alla fall, senare på dagen frös jag förstås igen och det gick inte över. När jag kom hem från jobbet eldade jag tills det var riktigt varmt i huset och sen satt jag och kurade i soffan och tittade på Criminal Minds. Ibland får man ta en slappardag, särskilt när man har värk i hela kroppen. Jag tror inte att jag håller på att bli sjuk för såhär mår jag oftast hela vintern. Värk i hela kroppen som inte går att placera riktigt, det känns som om jag har influensa. Ni vet, när man har febervärk som vandrar runt.
först när jag vaknade, sen frös jag,

Det smakade inte kiss

12/10 På fredagen gick vi upp vid 7, å även om vi inte sovit i 12 timmar så hade vi i alla fall vilat så länge. J föreslog att vi skulle äta frukost innan vi bröt lägret men jag bad att vi skulle ta oss hem så snart som möjligt. Jag hade ju haft migrän och ont i nacken hela natten och bara väntat på morgonen. Nu var det dock betydligt bättre men jag kände mig matt och väldigt illamående.
Det var inga problem för J så vi bröt vårt läger och städade efter oss och så gick vi för att titta till vår vattenreningspåse. Den var nu fylld med sportdryck och jag som är väldigt kinkig med vad jag kan dricka tyckte faktiskt att det var riktigt gott!
Men illamåendet gjorde att jag bara smakade i alla fall och J drack upp resten. Det fungerade till och med bättre än vad vi trott och hoppats. Tänk vad bra att ha sånt i beredskap om det blir översvämningar och andra katastrofer. Alla skulle ha tillgång till rent "vatten" trots att det som finns är förorenat.
Vi tyckte att det var rätt friskt i luften och det visade sig vara -15, grader när vi kom till bilen och J fick skrapa rutan med mitt körkort för det var det enda vi hade tillgång till. Jag hade parkerat ordentligt åt sidan vid bommen där vi ställt oss och det var ju tur det, för när vi traskade ur skogen stod det flera skogmaskiner inne på vändplanen där och de tycktes inte haft problem att ta sig förbi min bil.
Vi åkte tillbaka till jobbet och alla hade kul åt att vi såg ut som vrak, framförallt jag i min för stora overall och ett öga som såg "sömnigt" ut.
Efter en snabb redogörelse för de andra så åkte jag hemåt och började skala av mig plagg efter plagg, det tog längre tid än väntat, särskilt som jag fortfarande hade migrän om inte alls så illa som under natten.
Sen tog jag en länge efterlängtad dusch, jag hade barr och skräp precis överallt, till och med innanför underkläderna och jag luktade sur vedrök och faktiskt kiss efter att ha använt skogen som toalett under hela natten och det utan toapapper.
Efter en varm dusch ramlade jag rätt i sängen och tog en migränspruta i låret och föll i dvala.
Runt 1½ timme senare ringde klockan, det var dags att åka till naprapaten.
Väl på plats visade det sig att han missat att "fel" kota satt fel den här gången, den har aldrig hamnat snett förr och därför hade han missat det. Vi kan inte komma på vad jag gjort för att hela halskotan ska hamna snett, men så var det.
Det kändes bra att lossa den men det gjorde fortfarande ont och jag åkte hem för att vila resten av dagen och kvällen.
Efter en stund i lugn och ro kände jag att jag hade energi att göra en sen lunch, tidig middag och bestämde mig för att göra stekt ris eftersom jag hittat färska böngroddar på Ica.
Jag kokade en stor sats med jasminris och stekte sen upp ungefär hälften av det med vattenkastanjer, champinjoner, lök, böngroddar, bambuskott och morötter. Jag kryddade med fisksås, chilipasta och sesamolja. Sen hade jag i tre ägg och rörde om lite långsamt. Det blev ruskigt gott och jag serverade det med lime och japansk soja, sesamolja, risvinäger och skivad chili.
Resten av kvällen ägnade jag åt att rensa svamp och titta på M.A.S.H.

Så överlever man i skogen

11/10 På torsdagen kom jag upp rätt tidigt, på onsdagskvällen hade jag lagt fram en massa kläder och en sovsäck för att ta med till jobbet. Det var dags för överlevnadsövning!
Min "kursledare" tillika kollega J var inte särskilt pedagogisk eftersom han talade om för alla andra att han nog skulle vara ensam överlevare nästa dag... Vid strax efter 10 åkte vi från kontoret iförda varsin flygoverall som J hade hittat i gömmorna.

Med oss hade vi vår standardnödpacke och lite extra saker vi ville testa och jag hade kameror och sovsäcken ifall att som J sa.
Tanken var att simulera en nödlandning med ett litet flygplan, så vi hade med oss ett par flytvästar, en tunn flygfilt, "inredning från flygplanet" och lite kablar som vi "slitit" med oss.
Vi åkte till Arlandaskogarna eftersom jag ansåg att allt J ville ha tillgång till i en skog fanns där och det viktiga var inte att vi var långt från civilisationen utan att vi inte använde oss av den.

Efter en promenad in i skogen hittade vi en höjd med lagom vindskydd omkring och där bestämde vi oss för att sätta upp vårt läger.
Vi började med att bygga varsin bivack av fallna träd, kablarna och livräddningsfiltar i reflekterande plastfolie.
Jag jobbar alltid fort och var klar med en snygg bivack på mindre än en timme och sen började jag samla granruskor att göra en mjuk och isolerande madrass av.
Jag gjorde precis så som jag lärt mig av boken J lånat ut till mig kvällen innan och det fungerade bra.
En massa svamp fanns det i skogen och jag har aldrig hittat en blomkålssvamp tidigare och den var stor och vacker, men jag mindes inte med säkerhet om den var ätlig eller inte, så den fick stå kvar. Trattkantareller och taggsvamp plockade jag i alla fall och senare lite blåbär.
Jag trampade omkring i skogen med en alldeles för stor overall och grenen hängde vid knäna någonstans. Till slut tröttnade jag och J gav mig en bit av sladden vi tagit med att ha som skärp, det fungerade sådär, men det såg rätt kul ut med en kontakt runt midjan.
Vi testade köket som fanns i nödpacken och insåg strax senare att vi inte hade något att samla vatten i, men då kom jag på att vi kunde skära upp en av flytvästarna och ha som vattenpåse så det gjorde jag.
Medan J samlade ved gick jag till ett dike längre bort och hittade strömmande vatten, jag hittar bättre i skogen där så jag fick gå. det blev lite tungt efter ett tag att bära vattnet, men det var inte så långt.
Efter att J hittat två larver i de stekta svamparna så gav vi upp den idén, aptiten var inte på topp längre.
Jag samlade näver och gjorde en liten drick-kåsa av det, men bitarna var egentligen för små så det gick inte jättebra.
Jag fick äran att starta en eld och det gick på bara nån minut och krävde inte mer än en enda tändsticka, det är i alla fall något vår pappa drillat oss på sedan vi var små barn.
Jag, syrran, brorsan och syrrans barn kan alla tända en eld mitt i snöstorm eller ösregn utan minsta problem med bara hjälp av ett par tändstickor.
Vi lyckades få till en stor, värmande eld som dessutom gav en hel del ljus och vi hade lagt upp ett stort lager med stockar och pinnar inom räckhåll från våra bäddar.
Det enda jag var rädd för när vi gav oss ut var att jag skulle frysa tills jag fick panik och bärjade grina. Det är nästan det enda som kan få mig att tappa koncepten helt, kyla. Det beror ju på att jag blir väldigt kall och att det sen tar många timmar för mig att bli varm igen.
Hittills hade jag klarat mig med minimalt med kläder, jag hade ett linne och en underställströja på mig, dubbla långkalsonger och overallen.

Innan det blev mörkt gick vi ned till ett dyhål jag hittat och slängde ned en vattenreningspåse i hålet för att ligga där under natten. Om allt fungerade som det var tänkt skulle påsen nästa morgon vara fylld med fullt drickbart, rent "vatten" eller egentligen sportdryck.
Innan man slänger i den så är det alltså bara en torr påse med ett pulver i.
På vägen tillbaka hittade jag svarta trumpetsvampar och det har jag inte hittat mer än en gång tidigare, inte så långt från denna plats, men kanske 15 år tidigare.
Jag plockade alla jag kunde hitta och bestämde mig för att ta hem dem dagen efter.
Strax innan det blev helt mörkt drog J fram en överraskning ur sin ryggsäck, han hade tagit med en varsin portion nödmat.
Jag hade överlevt utan men jäklar vad gott att få middag. Särskilt som jag vid det här laget kände av min onda nacke väldigt mycket och började få migrän. Vi turades om att äta eftersom vi bara hade en sked men vid 19 hade vi ätit klart och det var mörkt i skogen.
Sen klädde vi på oss lite extra för natten och gjorde oss klara för sängen. J spelade patiens på sin telefon och skickade bilder till sin fru på vår eld och sånt. Hon verkar vara lika underlig som han för hon tyckte det såg mysigt ut. Själv var jag som bekant livrädd att jag skulle frysa hela natten.
Vi lade oss för att sova och pratade inget resten av kvällen/natten men vi var förstås vakna större delen av tidiga kvällen och sen sov J helt klart bättre än jag, men frös gjorde jag inte mer än nån halvtimme och bara lite grann. Vad hände?
Mina problem bestod av att min nacke var illa däran och jag hade migrän, illamående och yrsel och det gick att hantera så länge jag låg still, men problemet var att jag som inte hade druckit mycket alls (vattnet smakade olja) och sällan går upp på natten för att pinka, plötsligt var tvungen att gå upp 5 gånger på en natt. Varje gång var jag tvungen att ta av mig en massa kläder, vingla omkring i skogen med min yrsel och slutligen kallsvettig vingla tillbaka efter att ha tagit på mig allt igen.
Det som gjorde att jag klarade det var att jag hade smsat med min naprapat och fått en tid på fredagen klockan 13 också det faktum att jag i alla fall inte frös.
J tog hand om elden mest på tidiga kvällen natten och jag resten, det beror ju på vem som är vaken eller sover mest, vilket beror på dygnsrytm och hur mycket man fryser.
Den största hjälpen var att jag för en gångs skull inte hade svårt att somna, så fort jag varit och kissat eller fixat till elden somnade jag om i några minuter tills det var dags att titta upp en stund. Det enda jag var rädd för nu när jag visste att jag inte skulle frysa var glödgnistorna som flög in i min bivack och hotade att bränna upp mig. En fastnade i min mössa och just när jag letade efter vad som luktade bränt vaknade J, tittade över mot min bivack och halvskrek (han hade öronproppar i), ta av dig mössan, den glöder!
Sagt och gjort, det gick fort att släcka, men tänk om jag inte hittat den!