1/7 På söndagen dök systerdottern L upp mitt på dagen, vi skulle planera vår Londonresa och plocka svamp.
Vi har ju sett väldigt mycket av det man ska se i London så för att inte virra runt och inte ha en plan så tänkte vi att vi skulle lägga den här söndagen på att planera istället.
L ville att vi skulle till Highgate Cemetery, jag vet inte var hon hört talas om den men när vi googlade så insåg vi att det var en väldigt bra idé. Det är en gammal kyrkogård med en massa gamla gravar, masoleum och andra lite läskiga saker. Jag vill dit och fota, fota och fota!
Man måste boka tid i en guidad grupp om man vill se den äldsta delen (den västra) för att folk stjäl saker från gravarna om det inte är guider med...
Vi bestämde också att vi skulle se om vi hittade bra och billiga biljetter till nån musikal, vi är inte så värst mycket för det någon av oss, men det hör ju liksom till när man är i West End. Det gör man bäst på plats dock, så det tar vi när vi kommer dit.
Mer orkade vi inte engagera oss utan istället gick vi för att hämta veden jag lagt i ordning på grannens tomt.
En av vagnarna jag tagit hem från jobbet skulle nog vara ett bra sätt att ta ned stockarna tänkte jag. Vi hjälptes åt att lasta vagnen och insåg att det nog skulle bli svårt att flytta den tunga vagnen och om vi väl lyckade skulle det nog bli svårt att stoppa den i nedförsbacken.
Det var helt klart mer ved än vi trott och mycket, mycket tyngre. Vi fick lasta av lite för att klara av att flytta vagnen. Vi kämpade för att flytta vagnen över gräset mot backen och sen tog vi den försiktigt över krönet. Först gick det bra och sen började det gå fortare och fortare, jag som gick framför vagnen för att bromsa insåg att det började bli farligt och sa åt L att försöka svänga vagnen så att den skulle köra fast. Slutligen skrattade vi så att vi blev så svaga att det var definitivt omöjligt att stoppa vagnen. Som tur var lyckades vi få den att köra fast i kanten och väntade med att köra vidare tills vi skrattat klart.
Det var bromsspår efter L's fötter i sanden på vägen, mina bromsspår vill ni inte veta var de var någonstans...
Vi körde upp kärran till min vedhög och sen tog vi en korg och körde mot Runsaskogarna.
Det känns konstigt och onödigt att gå ut is skogen utan Turre, men jag ville se om jag hittade kantareller. Jag hittar dem ju aldrig och sen insåg jag att jag nog letar alldeles försent.
På vägen in mot skogen hittade vi smultron och plockade och åt dem, de var solvarma och söta.
Strax senare var vi inne i skogen och jag hittade de första kantarellerna, det skulle också visa sig vara de sista...
L hittade några taggsvampar någon timme senare men det var också allt. Vi hade i alla fall pciknick på vaniljbullar och dricka, sittandes på varsin sten. Dessutom blev vi inte myggbitna eftersom vi varit smarta nog att ha myggstick på oss innan vi åkte hemifrån.
Vi hittade en konstig sten som såg arrangerad ut och L hävdar att det var dvärgar som ställt i ordning den, de gillar visst stenar.
Vi hittade ett underligt grävt hål också och funderade på vad som bodde därnere.
När vi kom hem igen så gott som tomhänta satte jag igång att klyva ved medan L höll mig sällskap och dödade myggor med mitt "mygg-tennisrack".
När allt var klyvt hjälptes vi åt att stapla det, det är alltid mycket mer än man tror och det tog ett tag att bära bort det och stapla det och dessutom tog det ett tag innan vi effektivt lyckats stabilisera och hålla upp vagnen på det ojämna underlaget. Nu har jag en massa ved men jag ger inte upp, jag vill ha så mycket att jag kan misslyckas nästa vår och sommar utan att frysa ihjäl vintern efter.
Sen gick vi äntligen in och jag lagade spagetti och köttfärssås med en massa rödvin, lök, vitlök, trattkantareller, olivolja och basilika, jag hade i lite Worshestersås och oregano också och lite smått och gott förstås.
L var överlyckligt och tyckte att det var jättegott och det gjorde ju mig glad också.
Medan jag diskade efter maten försökte hon koplpa min dator till TVn. G har köpt sladd och grejer till att göra det och L är bra på datorer, men slutligen fick hon trots allt ge upp och sen kom syrran och hämtade henne och hon övningskörde hem.
Att kunna chatta med henne samtidigt som vi gick i skogen hjälpte att minska avståndet och saknaden lite. Jag och N pratade om livet och hur vi tänker och sånt. Det är kul för mig att få en ny synvinkel från någon som är yngre och det är också kul för mig att få vara ett stöd och lite mentor åt henne. Hon är så intelligent och mogen för sin ålder fast det finns förstås alltid saker man kan lära sig av varandra och jag känner att vi båda är intresserade av att lära av den andra.
26/5 På söndagen gick jag upp 10.30, jag hade ställt klockan för att komma upp i tid för jag skulle träffa min gamla vän P. Min man som jag brukar kalla honom eftersom han lurade en bekant en gång när vi jobbade i lokalerna bredvid varandra. Jag jobbade på ICA, han på videobutiken bredvid. På helgmorgnar hade han rätt lite att göra så ibland kom han in och snackade skit med oss och det var en av de gångerna en bekant till honom kom in på ICA och efter en stund så undrade han vem jag var och P svarade att jag var hans fru. jag var bara 18 år då och tyckte att tanken var ganska absurd och att killen inte borde tro på det, men han bara nickade och jag bara log. Jag tror att den killen fortfarande tror att vi var gifta...
Min mamma älskar liljekonvaljer och P sa att det fanns mycket av dem vid Runsa skeppsättning men att jag skulle skynda mig, för även om det var soligt och fint medan vi fikade började nu regnmolnen bli tunga över oss.
När jag kom hem så dammsög jag och städade lite i huset och sen kom kompisen J och fikade en snabbis och så vilade jag på soffan en halvtimme och så plockade jag liljekonvaljerna i min egen slänt istället. Jag tog allihopa och det blev en del, men sen var det som sagt tomt. Men jag ser dem inte i alla fall så vad spelar det för roll?
Sen var det dags att åka hem till mamma på middag. De serverade fredagsmaten vilken består av stekt fläskkotlett, pommes och majs. Jag har alltid avskytt fredagsmaten och brukar tacka nej om mina föräldrar bjuder över mig på middag en fredag. Jag kände mig säker denna dag eftersom det var söndag, men de har fått för sig att det är ett säkert kort och att alla i familjen tycker om det...
Mer orkade vi inte engagera oss utan istället gick vi för att hämta veden jag lagt i ordning på grannens tomt.
Det var helt klart mer ved än vi trott och mycket, mycket tyngre. Vi fick lasta av lite för att klara av att flytta vagnen. Vi kämpade för att flytta vagnen över gräset mot backen och sen tog vi den försiktigt över krönet. Först gick det bra och sen började det gå fortare och fortare, jag som gick framför vagnen för att bromsa insåg att det började bli farligt och sa åt L att försöka svänga vagnen så att den skulle köra fast. Slutligen skrattade vi så att vi blev så svaga att det var definitivt omöjligt att stoppa vagnen. Som tur var lyckades vi få den att köra fast i kanten och väntade med att köra vidare tills vi skrattat klart.
Strax senare var vi inne i skogen och jag hittade de första kantarellerna, det skulle också visa sig vara de sista...
När allt var klyvt hjälptes vi åt att stapla det, det är alltid mycket mer än man tror och det tog ett tag att bära bort det och stapla det och dessutom tog det ett tag innan vi effektivt lyckats stabilisera och hålla upp vagnen på det ojämna underlaget. Nu har jag en massa ved men jag ger inte upp, jag vill ha så mycket att jag kan misslyckas nästa vår och sommar utan att frysa ihjäl vintern efter.
Medan jag diskade efter maten försökte hon koplpa min dator till TVn. G har köpt sladd och grejer till att göra det och L är bra på datorer, men slutligen fick hon trots allt ge upp och sen kom syrran och hämtade henne och hon övningskörde hem. 
Till slut var det för mörkt för att fota med mitt objektiv och vi gick mot bilen. Lagom tills vi var tillbaka på parkeringen började det snöa lite smått. Senare på kvällen hörde G av sig och sa att han nu var på väg till Stockholm, vi hade bestämt att ses på Tudor Arms på kvällen. Jag var helt ovillig vid det här laget, jag var fullständigt nöjd med att sitta ensam i soffan, någon energi för annat hade jag inte. Visst hade jag sett att det snöade ute men jag hade inte lagt märke till hur mycket, Alldeles för sent var jag i ordning gjord och gick ut till bilen, när jag strax senare åkte runt som på räls med bilen på vår lilla väg började jag undra om det inte hade varit vist att stanna hemma trots allt. När jag slutligen kom ut på motorvägen och insåg att det inte var mycket bättre där så försökte jag ringa till G men han svarade inte. De flesta körde 60-80 på motorvägen och när någon körde om kom en splash, inte dusch från bilen och smattrade mot rutan. När jag kom till Rotebroavfarten körde jag av och vände, det var en för stor risk att vara ute på de oplogade vägarna. Jag åkte till Ica Format för att handla lite när jag ändå var ute och klockan var 21.55 och de stänger 22, trodde jag...
