Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

I Stockholm kan ungdomarna inte bugga

27/7 På fredagen tog jag mig slutligen iväg till Västervik och SM för fjordhästar. Enligt hitta.se skulle resan ta3 timmar och 15 minuter, mycket kortare än vad jag hade gissat och det var ju trevligt.
Innan hjag körde ut från Väsby stannade jag och tankade fullt på macken vid McDonalds och då kom det inte tre stycken jättefina, gamla bilar som jag beundrade.

Sen körde jag söderut och det gick bra, vid Nyköping körde jag av och åkte till Hööks, problemet var bara att det var så nybyggt att navigatorn inte visste var det låg och när jag tog en närliggande väg så körde den mig ett långt varv i Nyköping tills jag kom till där jag kört av motorvägen...
Nåja, jag stannade där för att handla åt en kompis som behövde en flugmössa till hästen och ett par handskar till sig själv. Hon hade efterlyst hästsportaffär i Västervik varpå jag erbjöd mig att handla på vägen, men fick reda på det när jag redan lämnat Väsby, det var därför jag stannade i Nyköping istället.
Hon kostade mig slutligen över 800:- i egna köp, hade jag inte gått in hade jag ju inte kommit ut med en massa bra saker som jag bara måste ha. En ridhjälm för 279:- till exempel, det går ju knappt att hitta billigare och jag vill inte behöva låna av andra hela tiden.
Två par handskar för att de är bekväma och var på rea och jag vill ha både till ridning och annat.

Och så hittade jag två täcken till Turre, de var så snygga, tjocka och billiga att jag bara var tvungen att köpa dem.

Ett lite dyrare lyckades jag i alla fall inse att jag inte behövde och lämnade det.
Jag körde vidare och när jag kom till Norrköping följde jag navigatorn snarare än skyltningen och hamnade på en slinga rätt igenom stan...
Till slut var jag i alla fall på rätt väg och kom fram till tävlingsplatsen på eftermiddagen då alla tävlingar var slut för dagen.

Det var bruksgrenarna och fast de är mina bästa grenar så måste jag erkänna att de är rätt tråkiga att titta på.
Lite senare var det dags för invigning och alla hästar kom in på sandbanan och ställde upp och sen höll ordförande tal från sin vagn, det såg rätt lustigt ut när han ställde sig upp för nationalsången. Kan inte tro att det är något man förväntas göra egentligen.
Fina hästar och goda vänner kunde jag glädjas åt och även om några av hingstarna blev lite uppspelta i trängseln så skötte de sig bra allihopa.
Jag träffade en hästkompis som stod i vårt första stall och vi kände varandra rätt länge tills hon flyttade iväg till Örebro för runt 10 år sedan. Hon är inte fjordhästmänniska, men faktiskt tävlade hon min häst en gång i just Örebro (1992). Hon har halkat in på fjording igen eftersom hon även nu råkar känna folk som är fjordingfrälsta. Vi bestämde att ses i stallet om en stund och sen åkte vi till Västervik för att äta.
Vi hittade en kinamatsbuffé som var rätt trist och dessutom inte hade ett enda bambuskott i något, de ville ha 8:- för ett vanligt glas vatten också så det vägrade jag att betala, men då sa han att jag kunde ta vatten i alla fall. Jag äter ju aldrig så mycket att jag inte går back på en buffé, så att betala för kranvatten är uteslutet.
När jag kom tillbaka till tävlingsplatsen sökte jag upp Östgötarna och sen hängde jag med dem resten av kvällen och natten. De är kul och annorlunda och jag är alltid välkommen. De ställde fram en bil och började spela musik från den och strax senare buggades det för fullt i mörkret på parkeringen.
Vi hade flera ungdomar bland oss som var strax över 20 år gamla och de kunde alla bugga! Jag berättade att man aldrig skulle hitta en vanlig ungdom i Stockholm som kunde dansa överhuvudtaget på det där sättet och de blev väldigt förvånade och ville att jag skulle berätta hur ungdomar gör i Stockholm. Ja, vad ska man säga? De vaggar väl mest till musiken och så, någon pardans är det ju inte frågan om.
Jag har alltid velat kunna dansa och de övertalade mig att låta A visa mig hur man gjorde, han är väldigt duktig och hade tålamod med mig medan jag inte kunde göra de mest enkla steg och rörelser. Mycket av min energi går åt att känna mig dum och generad snarare än att dansa tyvärr.
Vi lät väldigt mycket och högt och ändå var det inte alls som gnällde på oss även om någon kommenterade vårt sångval morgonen efter eftersom killarna satte igång att sjunga någon konstig låt, men då var jag oskyldig för jag hade gått och lagt mig vid det laget.
Jag var dock där när killarna satte igång att sjunga Kolmårdstroll för M och jag älskar när de gör det.

Har ni hört den?
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=yiKg_eOfmtM

Sen bäddade jag i bilen och insåg att det blir en stor höjdskillnad mellan lastutrymme och resten av bilen när man fäller sätet så det funkade inte. Slutligen när jag provat att ligga i baksätet så bäddade jag med madrass och grejer i passagerarsätet istället och fällde sätet och då fick Turre sova i sin bur.
Konstigt nog somnade jag ganska fort och sov rätt så bra med tanke på omständigheterna.

När du får oväntat besök...

Jag gick upp vid 10.30 ungefär på lördagen, S hade gått upp vid 8 eller nåt sånt. Jag kan tycka att det blir lite jobbigt att ha någon som är morgonpigg i huset eftersom jag är nattmänniska snarare än morgonmänniska. Men S hade varit så knäpptyst att inte ens Turre hade märkt att hon var uppe, eller han brydde sig i alla fall inte om det och själv brukar jag vakna av minsta oväntat ljud. När jag kom satt hon på verandan, då har hon diskat upp det sista och gjort kaffe och flingor åt sig och gått ut och satt sig och jag hade som sagt inte märkt någonting,
Vi fick ännu en dag med fantastiskt väder och vi satt på verandan och åt frukost och bara hade det bra i nån timme ungefär. Turre somnade djupt i S knä, han älskar henne redan. Sen tog jag en dusch och så snyggade vi till oss lite hjälpligt bara och så åkte vi iväg för att se Väsbys nya Gymnasieskola som skulle invigas denna lördag.
Jag har svårt att acceptera att den här byggnaden ska stå där resten av mitt liv, jag tycker att de gjort ett stort misstag när de valde designen av den. Utanpå såg den först ut som plockad ur 60- eller 70-talet och sen satte de upp rostiga plåtgaller runt hela huset... Jag vet inte vad de tänkte?

Inuti sen... de har målat hela skolan limegrön och jag kan bara inte tycka att det är snyggt eller lugnande, själv blir jag nämligen stressad av att det är så fult.
Men klassrumme ser ut att vara funktionella och känns inte som opersonliga stora salar, de är mer som intima arbetsrum och det är gott om plats utan att vara för stort och ekande.
Det var en amssa folk där so, liksom vi varit nyfikna och ville ta sig en titt, det måste ha varit en rätt stor del av Väsbys befolkning där under dagen. När vi gick runt och tittade såg vi att Theodor Kallifatides var där och talade så vi stannande en stund och jag lyssnade på honom. S förstår ju ingenting, men hon lyssnade uppmärksamt i alla fall och verkade inte ens uttråkad, hon sa att hon gillade hans röst. Precis bredvid mig såg jag plötsligt att mannen bredvid mig hade något på armbågen och i smyg tog jag kort på den, titta vad äckligt, han har en massa äckliga flugor där som vägrar försvinna. När han gick därifrån var det mosade såna flugor i en sörja på trappräcket...

Jag har aldrig läst något av Kallifatides men han verkar vara en fantastisk berättare, i alla fall om man ska döma av hur han talar. Jag såg framför mig hans uppväxt i Grekland och jag såg miljön och människorna.
Sen forsatte vi vår promenade och vi hittade uppehållsrum med häftiga elektroniska spel som en familj testade och överallt på väggarna sitter kloka ord, det var det som S tyckte var bäst med hela stället. Vi sprang på brorsans ex och hade en kort men trevlig pratstund och sen tog vi oss ut igen och gick till bankomaten och så tog vi en fika på konditoriet.

På vägen hem lämnade vi Turre till mamma och pappa och så åkte vi hem och jag satte direkt igång att locka håret. Det brukar ta åtminstone en timme men nu var jag klar på drygt en halv. S gick till grannen och lånade ett strykjärn, hon kunder verkligen inte fatta att jag inte har ett. Sen strök hon alla sina blusar och sånt och sen fortsatte hon på min skjorta och så till och med jeasnen...? Sen sminkade vi oss i omgångar och turades om vid spegeln och jag åt några kräftor innan vi åkte hemifrån vid 18.20 eller nåt sånt. Vi hade lekt med tanken att vi skulle ta tåget in till stan och en taxi hem, men i slutänden var vi så sena att vi aldrig hunnit i tid om jag inte hade tagit bilen.
Vi var vid Globen i relativt god tid men det var enorma köer vid alla ingångar. De rörde sig visserligen relativt snabbt framåt men sen får man ju bara ställa sig i nästa kö, den vid toaletterna. Jag blir alltid lika fascinerad av att det alltid finns några som tycker att är okey att inte just de står i kön och att ingen kommer märka när de glider förbi hela kön och ställer sig nästan ända längst fram och tränger sig in. Nu var det en dam i 60-års åldern som gjorde just det. Jag skakar bara på huvudet åt det, men att hon verkligen tror att hon är osynlig... Hon låtsades verkligen inte se oss andra som står i en 100 meter lång kö och man kan nästan se hur hon visslar i huvudet när hon låtsas som om ingen har hänt och sen när hon stulit sig en plats i kön dessutom febrilt och med en indigerad min håller sin plats om någon råkar komma ett steg före henne, folk som stått i kön långt före henne.
Till slut kom vi i alla fall in och hittade strax våra platser. Nu började vi bli väldigt förväntansfulla och Dolly kom in bara 10-15 minuter sent, vilket nog kan vara rätt artigt eftersom hon säkert vill ge publiken ett par minuter extra på sig att komma till sina platser.
Sen kom hon i alla fall in... och vilken underbar konsert! Hon är så proffsig och ändå så folklig och hon satte sig ned och berättade om sin uppväxt och sina föräldrar och så har hon förstås sin lilla "stand up" grej som hon gör och det spelar inte så stor roll att man hört en del av skämten förut, hon berättar dem nämligen som om hon aldrig har berättat det förut och fnissar lite åt sig själv.
Sen sjöng hon 2-3 sånger akapella och det brukar jag bli lite generad av, det låter aldrig riktigt rätt och det låter krystat. Men hon har en sån fantastisk röst med en så fin melodi i att håret i nacken ställde sig upp istället för att det var så häftigt. Hon har sån energi och är så gullig och glad, det var en fröjd atts e henne. Jag har så svårt att fatta att jag är i samma rum som en så "stor" människa ibland, att hon faktiskt finns på riktigt och att hon faktiskt står där framme på riktigt!

Det enda som kanske inte var jättekul är att vara så pass långt upp på läktaren, öset på publiken når liksom inte riktigt ända upp och det är svårt att skrika, vissla, klappa och dansa när du är helt ensam om att göra det.
Vi kom ut frå Globen ungefär vid 22.30, det var liksom inte riktigt läge att åka till Tudor då, de stänger ju 23. Så istället åkte vi till The Dubliner och satte oss ute en stund först. Trots att klockan hade hunnit bli 23.30 kunde man sitta ute i bara skjorta fast slutligen gick vi i alla fall in. Det kom en jobbig kille och snackade med oss och ville nite låta S vara eftersom han var från Australien och ville snacka med henne eftersom han bott i Sverige i så många år. Efter en stund fick även jag en kille efter mig och tittade skeptiskt på honom, hur gammal var han egentligen? Jag fick sen reda på att han var 21...

Hmmm, jag försöker verkligen att inte döma folk efter saker de inte kan rå för, som kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och allt sånt. Men vad skulle jag ha en 21 åring till? Okey, jag vet vad ni tänker, en sak skulle jag kunna ha honom till, men det spelar ingen roll att han verkar vara en trevlig och snäll kille, jag kan liksom inte se honom som en man. Han är ju bara en pojke.

Han vägrade ge sig och tjatade om att få bjuda ut mig på middag och när vi suttit och dividerat i åtminstone en halvtimme sa jag att han kunde få mitt telefonnummer om han lovade att gå därifrån. Sagt och gjort, han fick det, jag sa att jag inte lovade nåt och sen gick han.

Först då börjar killarna som står bredvid oss att prata med mig och undrar på engelska om de borde ha räddat mig... Ja, det borde ni ha gjort sa jag, men sen umgicks vi med dem resten av kvällen, det var riktigt trevliga. De var och besökte en kompis som flyttat till Sverige för ett jobb och skulle stanna över helgen. Problemet var bara att han lämnat dem på puben och gått hem och de visste inte var han bodde. De trodde nåt med Mörby Centrum.

När kvällen var slut hade jag erbjudit mig att skjutsa dem till Mörby och så blev det, när vi kom dit visste de däremot inte alls vart de skulle. De hade ringt sin kompis och fått en halvdan vägbeskrivning men när de ringde igen när vi inte hittade så svarade han inte igen.

Slutligen lämnade vi av dem vid en rondell och åkte hem, jag hade dåligt samvete och plötsligt började det att regna.

När vi var hos mamma för att hämta Turre fick jag först ett sms av J och sen när jag precis hade smsat tillbaka ringde D och beklagade sig att de nu letat efter lägenheten i en timme och fortfarande var vilse. Jag erbjöd mig att hämta dem och så fick det bli. Mamma blir förstås nojig av såna saker men de verkade vara trevliga, normala killar och jag tyckte nog att jag, S och Turre skulle kunna rå på dem om det behövdes. Dessutom hade vi fått reda på långt tidigare innan vi visste att vi ens skulle skjutsa dem att D var polis. Sen att de sa att han dessutom skulle vara "detective" verkade osannolikt, han hade ju inte ens lagt märke till var de bodde. Fast S lyckades ju skrämma killarna halvt från vettet när hon sa att det ju lika gärna kunde vara vi som var psykopater och att vi tänkte kedja fast dem i källaren eller vid ett äppelträd när vi kom fram. Sen när vi åkte in i mitt område som ser ut att ligga ute i ingenstans, då blev de nog lite nervösa.

När vi kom hem satt/halvlåg de i soffan och så fick det bli, de var envisa nog för att vägra ta ur kuddarna och ligga skavfötters i den ganska breda soffan.

Innan vi gick och lade mig informerade jag dem om förutsättningarna, min syster skulle tävla sin häst i körning nästa dag och de skulle åka med dit, för jag tänkte då inte skjutsa dem någonstans innan jag sett syrran tävla. De protesterade inte, de bara accepterade det och så gick vi alla och lade oss.