Lat dag och sen plötsligt en jäkla stress

Kan inte minnas att jag gjorde något vettigt alls igår. Jag gick upp i rimlig tid och sen vet jag inte vart tiden tog vägen... Jag vet att jag inte klippte gräset och inte vek tvätten... jag tittade nog mest på slutet av The West Wing. Sen sov jag middag, jag slocknade omedelbart och sov i nästan två timmar, man kan bli väldigt trött av att inte göra någonting alls. Sen bestämde jag mig för att äta upp kräftorna som var kvar från dagen innan. Det var då jag fick idén om fixa en del snacks och mat till resan ned till Skåne och tiden därnere. Jag hade dessutom helt slut på edamame i frysen och det gör mig väldigt stressad. Så jag satte mig och hunden i bilen och åkte drygt en mil till närmaste butik som jag vet har edamame när de flesta andra har slut, ICA Kvantum i Häggvik. Där handlade jag lite rostbiff, frukt, edamame, kräftor, skinka, mozzarella, tomater ochleksaker till hunden. Tennnisbollar hade de dessvärre helt slut på, jag måste försöka komma ihåg att åka iväg efter jobbet idag och handla det. Kan det finnas på Stadium kanske?

Plötsligt får jag ett telefonsamtal som jag inte hinner svara på och sen ett sms. L som sagt att hon skulle höra av sig senare om middag på någon pub ville att jag skulle hämta dem om 50 minuter! Oj, jag betalade, kastade mig i bilen och körde hemåt samtidigt som jag betade av ett par telefonsamtal som jag behövde göra. Sen kastade jag in matvarorna där de kunde passa in, allt som skulle vara i frysen fick inte ens plats. Sen snabbt in i duschen, snabbt ut, borsta håret, på med ansiktet, på med nya favoritklänningen och sen iväg. Kan ni tänka er att jag var mindre än 10 minuter sen.

Sen åt vi en enkel men god middag på Vita Hästen jag, L, hennes sambo och hans goda vän G som vi känner rätt väl vid det här laget. Vi hade riktigt trevligt men var alla trötta, så vi var hemma knappt två timmar senare. På vägen hem åkte vi förbi syrran för att hämta min externa hårddisk som jag lämnat där, sen åkte jag hem och uppdaterade back upen på den och gjorde sen en till back up på den nya externa hårddisken.

Nu känner jag mig lite tryggare. Nu står jag bara inför problemet: Var ska de externa hårddiskarna förvaras? De ska ju helst vara på annat ställe än datorn om det händer nåt där datorn är. Men samtidigt vill man ju att de ska vara lättåtkomliga så att man inte glömmer att uppdatera dem. Jag vågar aldrig radera bilder från kameran innan jag har åtminstone en back up på allt.

Förvirrat?

Kanske borde jag ha klippt gräsmattan igår, jag visste ju egentligen att det skulle regna idag. Men jag kände helt enkelt inte för det och det blev inte av. Jag känner mig stressad för den kommande 1½ veckan. Imorgon bitti åker jag och hunden ned till Bollerup i Skåne för att titta på hästar och träffa goda vänner., det är nämligen dags för SM för fjordhästar.

Jag var lite osäker på om jag orkade och ville åka ned ensam när syrran bestämde sig för att inte åka. Hon har fortfarande inte riktigt smält SM 1991 som var i Bollerup. Hon var den enda av oss som hade körkort och hon fick köra de 70 milen ned inklusive två bensinstopp. Vi hade extradunk med oss, men det tog i alla fall 14 timmar ned. Hon har aldrig riktigt hämtat sig från det och åker inte gärna långa sträckor med bil. Dessutom hällregnade det hela helgen tills vi gick ankeldjupt i ren lervälling. Hela resan är dock förevigad med videokamera av våra sambos. Det är en riktigt bra road-trip film och har till och med en del musik i sig eftersom vi hade lånat en CD-spelare av en kompis. Midnight Oil förknippas fortfarande väldigt starkt med svenska sommarvägar, bensinstopp och vårt första SM. Jag borde se till att få den där videon lagd på DVD för framtiden.

Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att åka ned nu. Visst är det trevligt med hästarna, men det som är roligast där är att försöka ta riktigt bra foton. Annars är det folket som lockar. Det är underbara människor som hänger på de här tävlingarna, både de som tävlar, deras familjer och de fjordhästälskare som bara är där för att titta, det är ett starkt och kul gäng som bryr sig om varandra. Anledningen att jag åker så långt är för att träffa dem och för att de lite milt har tjatat på mig och varit allmänt gulliga och fått mig att känna mig efterfrågad och önskad. Jag har blivit erbjuden att campa på ett golv, låna en extrasäng och fått en massa tips och råd hur jag ska planera nätterna för mig och hunden. Av någon anledning har de nämligen hundförbud i elevrummen. Jag tycker att det är underligt jag, hundförbud på ett elevhem på en lantbruksskola...? Har de många allergiker där?

Exakt hur det blir med boende vet jag inte, men det känns som om det löser sig på ett eller annat sätt, man är ju bland goda vänner.

Jag tänkte ta med mig kameran såklart, men även datorn och skrivaren. Kanske kan jag finansiera resan genom att sälja lite foton, det gjorde jag i höstas på riksutställningen.

Det blir mycket att packa ikväll och jag har tänkt ta med mig en hel del mat och snacks så att jag slipper handla en massa dyra onyttigheter på vägen ned. Så när jag kommer hem ska det göras cous cous sallad, grekisk sallad, kokas edamame och sköljas frukt och göras några mackor.

Men nu är det jobb som gäller, jag ska ringa och boka en massa möten till nästa fredag. Två av mina engelska kompisar från kommittén kommer över för att reka vilket hotell vi ska använda nästa vår. Så nu måste jag få ihop möten med 5 hotell och Vasamuseet, alla på samma dag. Kan bli stressigt men det finns inga alternativ. Det är bestämt att de ska bo hos mig istället för på hotell för vi är ju kompisar allihopa och det är roligare att vara samlade på en plats. Men det innebär också att jag måste bädda rent i både gästrummet och mitt rum och sen förbereda bäddning i soffan för mig själv, allt på samma dag och sen förbereda middag tills de kommer på torsdagen, men mitt i allt det ska jag hämta dem på Arlanda också. Dessutom är det jobbvecka och jag borde nog städa lite också och som sagt klippa gräsmattan....

Fika med vänner och världens bästa bollkalle

På tisdagen vaknade jag av klockan eftersom jag skulle jobba. En massa jobbmail behövdes besvaras och en del order skulle beredas. Jag hoppade över lunchen och kunde gå lite tidigare och mötte upp med L och A för en fika på konditoriet. Det var runt en månad sedan vi var samlade alla tre och det var en massa utbyten om vad som hänt under tiden.

Efter fikat åkte jag till Barkarby och Media Markt för att än en gång försöka köpa en extern håddisk och kanske en navigator. Den här gången gick det mycket bättre, jag älskar Media Markt och servicen de har. Tydligen är det många som vill ha en navigator så här i semestertider, så de hade en säljare placerad vid displayen så jag fick hjälp redan innan jag hunnit ända fram. Snabbt kom vi fram till att den billiga Garmin navigatorn som bara kostade 800:- passade mig utmärkt. Den hade europakartor och en massa bra finesser, enligt säljaren var den enda nackdelen den lilla displayen, men så liten var den inte och den passar mig bra i storlek. Jag vill kunna lägga in den i handskfacket och ta med den i packningen om jag behöver. En sak han missade att berätta var att den var "refurbished", jag antar att det betyder att den är omprogrammerad eller nåt för den såg alldeles ny ut. Det verkar i alla fall inte vara något som blir ett problem. Sen åkte jag upp för trappan för att hitta en extern hårddisk, även här tog det bara nån minut att få hjälp, men det var lite urplockat i sortimentet. Alla tycks vilja ha en extern hårddisk just nu. Jag bestämde mig slutligen för en Samsung This is it, den har This is it filmen inlagd i sig och det hade jag gärna sluppit, men det var den enda som var någorlunda snygg, liten och prisvärd. Dessutom var det den enda 500 Gb disken som var kvar i rimlig storlek

och som inte kräver en extern strömkälla.

För säkerhets skulle köpte jag också ett par patroner till fotoskrivaren eftersom jag tänkte ta med den till Skåne i helgen, jag tror att jag har en massa extra patroner, men för säkerhets skull som sagt.
Efter en liten paus fick jag ett sms från A som undrade om vi skulle köpa lite rå fisk och äta ihop eller om vi skulle åka en sväng till Sigtuna. Jag undrade om vi inte kunde köpa lite rå fisk och åka till Sigtuna och ha picknick, så det bestämde vi oss för. Vi köpte en varsin låda sushi nere i byn och sen körde jag fel... Sigtuna låg ju åt andra hållet. Vi bestämde oss kvickt för att åka åt det hållet istället och låna Harvas strand för en picknick, då var det ju enkelt för mig att ta med hunden också. Vi tog en kort promenad från stallet där till stranden och satte oss på bryggan och åt vår sushi. Turre var överlycklig för utflykten och såg ut att fundera på att hoppa i vattnet från bryggan. Vi övertygade honom om att det inte var en särskilt bra idé att hoppa från bryggan ned bland näckrosorna om man är en liten tax, det kan bli svårt att simma igenom dem. Sen fick han låna en av våra tennisbollar och A kastade dem i vattnet åt honom medan jag fotade. Han ser oerhört rolig ut då han hoppar ut i vattnet, det ser man ju inte förrän man låser ögonblicket i en kamera. Det var svårt att få rätt skärpa däremot, han är ju så snabb.

Sen spelade jag och A racketboll med spelet jag köpte i Grekland och Turre fick vara bollkalle. Han är rysligt bra på det och tycker att det är jättekul. Så fort vi missade en boll for han efter den så att han nästan låg utefter gräsmattan. Sen lämnade han den vid våra fötter, oftast den som råkade stå närmast honom. Sen for han efter nästa boll. Det var en riktig tur att vi hade honom annars hade vi inte kunnat spela alls nästan, bara springa efter bollar, för vi missade stup i ett. Sen började det bli lite väl myggigt och bollarna var det bara trasor kvar av, så vi åkte hemåt.

Serviceinrättningar som inte vet hur man servar gör mig arg!

Jag vaknade underligt tidigt på måndagen trots att jag varit så trött under veckan och äntligen fick sova i min egna, mjuka, sköna säng med hunden ihoprullad mot magen. Men jag kände mig rätt utvilad också av någon anledning, kanske påverkar kvalitén på sömnen mer än vad själva sovtiden gör?

Jag gick i alla fall upp och åt lite frukost och tittade lite på The West Wing, sen åkte jag iväg på lite ärenden. Tanken var att köpa en till extern hårddisk så att jag kan ha två back upper på datorn. Jag är lite nervöst lagd då det kommer till mina foton...

Först var jag ned till Siba, de hade inga diskar som föll mig i smaken, sen letade jag efter den andra butiken som ligger (låg?) mer eller mindre vägg i vägg med dem. Jag köpte den andra hårddisken på den butiken och tänkte att jag kunde ju köpa en likadan. Men nej, den butiken går inte att finna. Det var en stor butik med något datornamn av något slag, typ PC City eller Computer City eller liknande, jag har svårt att minnas sånt där.

Slutligen åkte jag mot bättre vetande till Onoff och redan när jag kom in kände jag irritationen krypa på mig. Butiken var så mörk och rörig så att om de ställt en röd lampa i ett av hörnen hade jag trott att jag hamnat på en sexklubb i Soho eller nåt. Inte nog med det, jag försökte hitta diskar och gjorde det slutligen, men då fanns det inga priser på hyllorna alls. Någon hjälp kunde man inte få, det fåtal anställda som var där hasade runt och hjälpte kunderna så där lagom halvhjärtat att det bara kryper i mig. När jag slutligen ger upp att få hjälp går jag till kassan för att åtminstone kolla priserna på diskarna. Där får jag stå och vänta medan killen i kassan med noll servicekänsla och underlig attityd upplyser en annan kund som också undrar över priser som inte finns att finna. När det slutligen är min tur har jag redan i huvudet gått vidare in i nån drömvärld och missar helt att han är klar. Då går en annan kund före, men när jag vänligt upplyser att jag var näst så backar hon och låter mig gå fram. Jag frågar med en irriterad ton varför de inte har priser på grejerna och langar fram fyra hårddiskar för att kunna jämföra priserna. Jag väljer motvilligt en och ber honom också att ge mig en av navigatörerna de hade på annons. Nej, då skulle jag gå tillbaka och försöka hitta en säljare för att kunna köpa en sån. Då vill jag inte ha något alls sa jag, för nu har jag försökt handla av er i 40 minuter och fortfarande inte lyckats, så då får det vara. Sen gick jag helt enkelt ut genom dörren och åkte hem.

Det var sista gången jag åkte till Onoff om det inte är riktigt akut.

När jag kom hem började jag städa bilen, jag vet inte varifrån energin kom men kanske var det från ilskan. Efter lite rotande i förrådet hittade jag allt jag behövde för att städa alla ytor i bilen och sen började jag med dammsugning. Med tanke på att det nog var 2 år sedan jag städade bilen så var det ju inte en dag för tidigt, men faktiskt så var det mest golvet som var skräpigt.

Jag trodde att det skulle kännas som en helt annan bil, men tydligen var den ändå inte så skitig för det är inte jättestor skillnad. Men jag håller den någorlunda ren ändå, det är bara golvet som blir riktigt skitigt.

Får jag åka hem nu?

På söndagen tog jag sovmorgon. M hade åkt till flygshowen med sitt jobb och S tänkte ta sovmorgon och sen ta det lugnt ett tag och fixa lite i trädgården. Jag vaknade av gräsklipparen utanför mitt fönster och gick upp för att duscha och sen packa ihop mina grejer.

Visst är det kul att resa, men nu har jag nästan fått en överdos. Jag vill vara hemma en stund, vara ensam med min hund och katt och inte behöva ta hänsyn till att jag är i någon annans hus.

Efter att ha packat ihop allt gick jag en promenad till bageriet för att köpa frukost, men det visade sig vara stängt på söndagar. Jag gick därför vidare till butiken längre ned på gatan och där hittade jag en hästtidning åt syrran och lite frukost och så hittade jag vinägerchips åt N också, det bad hon om. Jag gick tillbaka och fixade frukost medan jag och S snackade om fotografering igen och när jag ätit satte vi oss vid datorn och han visade bilder för mig. Hans jobbilder är proffsiga och bra och även de semesterbilder han har tagit med kompaktkamera är riktigt bra. Han visade bilder från Indien, Egypten och Inkaleden i Peru. Ställen jag bara måste få se någon gång.

Vi har förövrigt bestämt att vi ska åka till Thailand tillsammans vi tre nyåret 2011-2012. Vi får väl se om det blir av, men de verkar hålla vad de lovar.

När vi tittat klart var det dags att åka till flygplatsen, S skjutsade mig dit eftersom han är snäll och för att han tyckte att det var nästan lika långt dit som till Reading.

Incheckad var jag redan så jag skrev ut mina boardingcard och lämnade min väska och sen gick jag kvickt genom säkerhetskontrollen. Sen gick jag till itsu Restaurangen som finns inne på flygplatsen, det enda stället där man kan få fräsch mat och slipper en massa bröd och grejer.

Jag köpte sushi, vatten och edamame till senare, jag uppskattar att British Airways fortfarande bjuder på något att äta när man flyger med dem, men jag kan bara inte äta deras smörgåsar. Det var därför jag köpte edamame.

Väl på planet så satt jag närmast fönstret med två personer utanför mig mot gången. Jag hade svept en massa vatten, red bull och cola nyss och var orolig för att behöva besvära mina medpassagerare på den korta flygningen. Men sen reste sig tjejen i mitten för att gå på toaletten och då var ju han uanför tvungen att resa sig ändå, så då passade jag på att gå för säkerhets skull. Det finns bara en toalett längst fram och dit gick ju hon, så stewarden bad mig att ställa mig åt sidan eftersom han höll på att lassa upp grejer på vagnarna. Vi pratade lite om semestrar och jobb och väder och vind, tjejen tog lång tid på sig på toaletten. Mina ögon följde hans arbet nästan som i trans när han lyfte flaska efter flaska upp på vagnen. Efter ett tag frågade han mig om jag inte ville ta en flaska champagne. Jag tackade så mycket med sa att jag inte var så mycket för att dricka, han insisterade. Då kom tjejen ut från toaletten och jag slank in där med ett litet leende som sa att jag återigen tackade nej.

När jag strax senare kommer ut igen pratar vi lite innan jag går iväg och han ger mig en flaska champagne och säger åt mig att ta den och förvara den i fickan tills jag kommer hem. Han får ju egentligen inte ge turistklass passagerare champagne. Jag tackade honom med ett leende och lade flaskan i fickan. När jag ett par timmar senare gick av planet gav jag honom mitt visitkort och sa att han var välkommen att komma på studiebesök hos oss om han var nyfiken, det blev han glad för.

Jag stod och väntade på min väska mycket längre tid än vanligt när jag kom fram, min väska kommer nästan alltid bland de första. Sen upptäcker jag att den kommer från den änden som innebär att den åkt ett helt varv på bältet utan att jag sett den, jag måste ha väntat åtminstone 10 minuter längre än vad jag hade behövt. Utanför stod syrran och systerdottern och väntade på mig och min hund var i bilen och blev glad att se mig. På vägen hem hämtade vi upp systersonen vid Väsby Centrum och sen åkte vi hem till mig. De stannade en stund och höll mig sällskap när jag packade upp och syrran fick sina presenter och ett smakprov på fudgen.

Sen var det skönt att bara vara ensam och jäsa i soffan en stund och inte göra något vettigt alls. Ja, om man inte räknar att jag redan körde en maskin tvätt under tiden som jag jäste...

Lördagsutflykt till Bath

På lördagen gick vi upp i rimlig tid eftersom vi bestämt oss för att besöka Bath.

S och M har alltid velat åka dit men det har inte blivit av. Nu när jag var och hälsade på och ville se något jag inte sett tidigare så kom vi fram till att Bath var en bra idé.

Det är en stad med mycket historia och vad vi hade hört skulle den vara vacker och trivsam.

Först åkte vi till ett Costa café och åt frukost och tog en kaffe. Där tog jag också chansen att gå till kiosken och köpa The Lost Symbol som ju nu hade kommit ut i pocket.

Sen tog det ungefär 1½ timme att köra till utkanten av stan, sen visade det sig att vi inte var de enda som hade fått idén att åka dit under helgen, för det var en ordentlig kö in till stan och det tog tid. Väl där inne var det relativt lätt att hitta till en långtidsparkering eftersom det var rätt bra skyltat. Vi köpte en stadskarta för ett pund i en automat och gick sedan mot de mer centrala delarna av stan. Vi hittade en fin gågata med en massa människor som tittade sig omkring, åt glass och handlade. Där hittade vi en liten fudgebutik där de gjorde fudge medan man tittade på, sen fick man ett helt färskt smakprov. Jag gillar egentligen inte fudge, så varför jag ändå handlade fyra olika sorter för nästan 200:- totalt vet jag inte. Men jag tror jag hade nån sorts idé om att den gick att använda till bakning. Går det?

Vi bestämde oss att ställa oss i den långa kön för att titta på de gamla romerska baden när vakten uanför sa att kön visserligen var lång men att väntetiden inte var mer än 5-10 minuter. Kön ringlade sig runt hörnet på byggnaden, men han hade faktiskt rätt. Men även på 10 minuter kan du hinna med att utsättas för en luftburen bombraid. Jag kände plötsligt hur något varmt landade bredvid min fot så att det sprejade över den. Jag tittar ned och inser att en fågel just har släppt en stor skit precis bredvid min fot så att det stänkt över mina tår... uäk. Alla runt omkring tyckte att det var obetalbart och skrattade och tittade menande på mig. Strax senare var vi i säkerhet under tak och gick för att titta på baden.

Baden har använts i omgångar och byggts om och fixats en del genom hundratals år. Men redan de gamla romarna byggde ett bad omkring de varma källorna, som tidigare ändå användes och dyrkades av kelterna. Det romerska badet är tekniskt avancerat med sina olika bassänger och rörsystem.

Sen gick vi till ett café i en liten gränd och åt lite lunch. Vi valde alla tre egentligen en frukost var. S tog äggröra med toast och jag och M äggröra, toast och kallrökt lax. Det var meningen att vi skulle gå till marknaden efter lunch, men precis då vi korsade gatan kanske 5 meter framför marknaden, då stängde den dörren och låste... Det kanske var lika bra, hade det varit öppet kanske jag hade gjort av med mer pengar och fått en ännu tyngre väska?

Vi promenerade vidare och hittade en sightseeing buss som vi bestämde oss att åka med. Den gick i stora cirklar i staden, men på det sotra hela var det värt det och rätt så bra tur och information. Men jag gillar inte att nästan alla såna företag oavsett land marknadsför sig med att de har en live-guide och sen har de aldrig det utan du måste sitta med lurar på dig och vara associal hela vägen.

Turen tog ungefär en timme och sen var vi mosiga och trötta och började gå mot bilen. På vägen hittade vi en godisaffär som tydligen är gammal och mycket känd. Kanske är det den som inspirerade till Honeydukes i Harry Potter var det någon som sa.

M hittade ett poppande godis som hon köpte som liten och vi köpte båda några vardera och i bilen på väg hemåt skrattade vi varje gång någon av oss stoppade lite i munnen och det lät som om det kokade.

Sen somnade både jag och M en stund, stackars S fick hålla sig vaken och köra.

På vägen hem stannade vi på samma pub som dagen innan och jag tog en filé och S en förrätt. M hade ätit så mycket godis att hon inte var hungrig längre.

Långfredag...

På fredag morgon blev vi upphämtade hos P av en av hans kollegor, sen åkte vi till deras företag för att ta en buss därifrån med alla kollegorna.

Klockan var kvart över sju på morgonen när vi satte oss på bussen och alla gäspade ikapp. Jag lyckades sova en stund även om det inte var någon djupsömn.

Precis när vi kommit in i deras chalet för att äta frukost började det hällregna. Vi åt en fralla med ägg, korv eller bacon var och drack kaffe och sen började de köra de första till montern. Det enda de hade var en golfbuggy och den var ganska blöt, så vi kunde inte köra mer än 1-2 personer åt gången. Slutligen var det min tur och jag fick sitta back medan P körde i vilda svängar och tvära stopp, vattnet från taket på buggyn ramlade ned i mitt knä varje gång han gjorde ett tvärstopp och jag kunde inte låta bli att skrika till när det kalla vattnet blötte ned mig eftersom jag redan var rätt kall.

Jag fortsatte min vandring genom hallarna men insåg snart att jag var en av de få som besökte mässan den här dagen och att de flesta utställare också tycktes ha gett upp. Efter att ha sökt upp några vänner och pratat lite med dem, så gick jag istället ut för att se flygshowen. Jag köpte ett mjukisdjur åt mamma som jag brukar, en söt liten pilotnalle.

Dagen gick långsamt och när jag slutligen gav upp gick jag ned till chaleten igen och tog en drink med P's kollegor. Det var verkligen samling vid pumpen, ingen var kvar på mässan och alla tycktes sitta i olika chaleter.

M skulle komma och hämta mig vid fem men ringde och sa att det var fruktansvärda köer och P lyckades para ihop mig med N en kollega till honom som också skulle till Reading. Han lovade att hjälpa mig med väskan på tåget och bussen. Vi tog en drink innan vi åkte och jag fick en chans att prata med en av killarna i Red Arrows som skjutit ut sig ur ett plan någon månad tidgare. Sen gick vi mot bussen. N var en riktigt kul kille och vi skrattade mycket på vår resa till Reading och han höll sitt löfte om att hjälpa mig med väskan. När vi kom till Reading skiljdes vi åt eftersom han skulle ta ett tåg vidare och jag skulle bli hämtad av M.

På kvällen åkte jag M och S till en pub en bit bort och åt middag. Det var riktigt bra mat och vi hade trevligt. De tittade i min fotobok från Sydafrika och S lovade att visa lite bilder han tagit eftersom det är ett intresse vi har gemensamt.

På vägen hem somnade M i baksätet och jag och S snackade om lite allt möjligt.

Missade luncher och nya kontakter

Större delen av torsdagen ägnade jag åt att försöka hitta intressanta nya produkter och att försöka få till ett informellt möte med min vän och leverantör P. Det var meningen att vi skulle äta lunch ihop, det blev senare ändrat till en fika, men även det rann slutligen ut i sanden.

I en av hallarna hittade jag ett företag som det kanske skulle vara intressant att samarbeta med. De har en del produkter som vi kanske kan ha intresse av och kanske även vi har något som de kan vara intresserade av. Jag lämnade mitt kort i deras monter eftersom killen som de sa att jag skulle prata med inte var där just nu. Bara nån halvtimme senare ringde han mig och undrade om jag hade tid att komma tillbaka och träffa honom, det kallar jag uppföljning.

Vi hade ett möte och berättade mer om vad våra respektive företag gör och han blev riktigt intresserad. När han sen insåg att vi känner samma människor och företag blev han ännu mer säker på att ett samarbete skulle vara intressant. Han har nu lovat att komma och hälsa på oss i september och vill att jag åker ner till Rom för att hälsa på dem. Efter att han berättat att deras fabrik inte ligger långt från havet och fått veta att jag aldrig varit i Italien så sa jag att jag nog behövde åtminstone en halv till en vecka i Italien, han svarade då med ett leende att jag nog behövde åtminstone två veckor till att verkligen lära känna deras företag.

Sen gick jag och åt en ensam lunch och gick vidare i hallarna.

När jag var ute en sväng så hittade jag ett obemannat plan som ser precis ut som rymdskeppen i Independence Day...

På eftermiddagen skulle vi få skjuts hem av en av P´s kollegor. Den här gången var vi fyra i bilen varav jag var enda tjejen. Ibland undrar jag om de glömmer att jag är där när jag sitter tyst, för de snackar helt fritt om tjejer och alla deras delar och fördelar. Jag kan med säkerhet säga att jag nu skulle kunna peka ut deras favorittjejer i en grupp av tjejer.

Jag och P blev avsläppta på ett hotell där några av deras franska kollegor bodde och vi tog en drink med dem. Jag är inte förtjust i fransmän så jag såg inte direkt fram emot att umgås en kväll med dem. Men de visade sig vara väldigt trevliga och de hade en rejäl dos humor. Sen åkte vi till samma pub som vi var på kvällen innan och där mötte vi upp en amerikan och två engelska kollegor till P. Jag pratade mest med amerikanen och fransmännen och vi hade en jättetrevlig kväll med en massa intressanta diskussioner och en del skratt. Sen var klockan plötsligt mycket och det var dags att söka sig genom det kompakta mörkret i skogen hem till P's hus för att sova.

Tur att taxichauffören var trevlig och att britter är gentlemän

På onsdag morgon tog jag en taxi som M förbeställt åt mig och skulle åka till Farnborough Air Show för att jobba. Hon hade kommit överrens med taxifirman om ett fast pris och när killen kom för att hämta mig så kände han till det och allt var frid och fröjd... en stund.

På vägen hade vi en massa intressanta diskussioner om religion och olika länder och språk, ja vi hade rätt trevligt helt enkelt. Han var enkel och obildad men långt ifrån dum eller korkad. Han hade intressanta sätt att se saker och han tänkte helt klart mer än en genomsnittlig person. Efter en stund kom vi fram till Farnborough och vi trodde att det skulle bli ganska lätt att hitta till Gate B som jag fått instruktioner om att gå igenom. Vi letade och letade och hela tiden var han lugn och trevlig och stannade och frågade folk. Det tog oss åtminstone en halvtimme att hitta till gaten, den enda som det inte var skyltat till. Han fick ordentligt med dricks för sitt tålamod och sen släppte han av mig och min tunga väska nedanför den långa branta trappan. En sak som gör att jag gillar brittiska män är att de är artiga och hjälpsamma. En av männen som jobbade som vakt nedanför trappan erbjöd sig att bära min väska uppför densamma. Jag tackade tacksamt ja till den hjälpen och när jag baxade vöskan vidare mot trappen som ledde ner på andra sidan kommer en annan besökare ikapp mig och undrar om han kan hjälpa mig ned med väskan. Vet inte om jag någonsin behövt baxa min tunga väska mer än några trappsteg innan jag fått hjälp av någon stark gentleman.

Slutligen på andra sidan så köpte jag biljetter för de tre kommande dagarna och registrerade mig och fick mitt entrékort innan jag gick genom säkerhetskontrollen. Det är samma typ av säkerhetskontroll som när man skall flyga. Alltså lyfte jag upp väskan till röntgenmaskinen och gick genom bågen och kunde utan dröjsmål gå vidare in på området.

Jag gick rakt in i hall 3 för att möta upp min chef C i en av våra leverantörers monter och fick tillåtelse att ställa in min väska i deras förråd.

Sen gick vi för att träffa en annan leverantör och blev bjuden till deras chalet för att ta en drink och se på flygshowen. En chalet är ett slags VIP-rum där man bara släpper in speciellt inbjudna gäster, de har en bakong som vetter mot flygfältet och en gratisbar.

Showen var spektakulär, men jag hade bara ätit en Wasa sandwich på hela dagen och behövde lunch och kunde inte riktigt koncentrera mig. Jag lärde i alla fall känna den här leverantören bättre och det är ju alltid bra. Vid ett tillfälle fick jag plötsligt för mig att han var lik en skådis och hinner säga det innan jag kommer på att det är en av hoberna i sagan om ringen... sen sa jag bara att jag inte kunde komma på vilken skådis det var. Ja, det är nog mindre vettigt att förolämpa en leverantör det första man gör, även om jag tycker att skådisen i fråga är riktigt söt så tror jag att han mest kommer att tro att jag tycker att han ser ut som en hobbit. Slutligen fick vi lite nötter och chips och med tanke på att jag satt och bara drack vatten så var det välkommet energitillskott. Sen gick jag vidare till en annan chalet där vi skulle ha kommittémöte för Safe innan vi skulle ha en mottagning med drinkar för medlemmarna. Mycket stod på spel, kommittén börjar bli stressade för Safe i Stockholm nästa år och jag måste övertyga dem om att det inte är några problem. Jag är själv övertygad om att det inte ska vara några problem att bli klara i tid, men det förutsätter också att kommittén kommer till beslut om att vi ska vara i Stockholm och vilket hotell vi ska vara på.

Vi var ganska överrens trots allt att det ska gå att få ihop det. Det mesta jobbet handlar om annat än själva platsen och nu bestämde vi att några ur kommittén ska komma om två veckor för att rekognosera. Plötsligt i lsutet av mötet insåg jag att min väska var kvar i montern uppe i mässan, jag ringde C som lovade att ta med den ner till cocktailpartyt.

När jag senare fick den tillbaka satt det en ny tag på den, kan gissa att det var S på det företaget som tyckte att ska jag ha min väska stående i deras monter så kan jag gott göra reklam för dem också. Kanske har jag samma dåliga humor som han, men jag skrattade nästan högt när jag såg det.

Vi var inte så många på partyt som jag hade hoppats, men jag pratade mest med G, P´s ex. Jag har länge misstänkt att hon är rätt kul, det måste hon ju vara om P gillar henne. Men nu fick jag bevis för det. Hon är både kul och trevlig och vi hade en trevlig pratstund.

Sen gick vi 5 personer för att kränga oss in i P´s bil och ta oss hemåt honom.

Det blev varmt för de i bak så AC:n var på för fullt. Själv fick jag vira kavajen runt halsen till de andras roade miner. Hemma hos P stod alla de andras bilar och jag och D hoppade in i hans Porsche för att åka till puben där han skulle bo. P skulle gå dit och vi skulle äta middag där. Jag visste att jag var hungrig och att jag behövde mat pronto, men när jag stod vi baren och beställde ett glas vatten började det svartna för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ned en stund. Sen fick jag en cola av killarna som första hjälpen och sen beställde vi mat så fort som möjligt. Maten var riktigt bra och så fort vi ätit upp gick jag och P tillbaka till hans hus, han visade mig till gästrummet och sen sov vi.

Shopping i Reading och en lyckad(?) dejt

När jag vaknade på tisdagen var både M och S borta, de hade stuckit iväg till jobbet. De hade lämnat en nyckel till mig och jag gjorde mig i ordning och gick mot busshållplatsen.

Innan jag ställde mig att vänta på bussen gick jag in på Apoteket och köpte en flaska vatten för att få växel till bussen. Bussen var en kvart sen men sen tog resan bara runt 20 minuter, så det gjorde inte så mycket, M hade sagt att resan tog en timme.

Jag gick raka vägen till Starbucks för att köpa frukost och för att se om de hade några City-Mugs till syrran. Frukost fanns det förstås, men tyvärr inga city-mugs.

Jag satt ute i solen och drack mitt kaffe åt åt upp halva min macka. Resten packade jag i servetter och lade i sidofacket på ryggsäcken. Föga visste jag att jag skulle glömma den där för att hitta den 5 dagar senare...

Jag hittade däremot en MAC avdelning på House of Fraser och ringde syrran för att se om hon ville ha nåt därifrån. Strax senare kom det ett sms med fyra grejer hon ville ha. Tre av grejerna hade de och sen valde jag ut en tredelad ögonskugga till mig i guldiga färger och en åt syrran i gröna färger som present. De två var helt nya produkter och jag hoppades att syrran inte hade den jag valde åt henne.

Jag gick vidare mot Boots, butiken som bär ansvaret för att jag varje gång jag reser blir retad av mina vänner för att jag har så tung resväska. Där kan man köpa allt som har med hygienprodukter att göra och man köper två tuber schampo för mindre än man får betala för en i Sverige. Jag använder John Friedas schampo och balsam för blont hår och det var inte länge sedan det inte fanns att få tag i alls i Sverige, men nu har Kicks det märket, men det kostar som sagt mer än det dubbla.

Jag köpte också skum, inpackning och spray av samma märke och en dushcreme (Dove). För säkerhets skulle köpte jag också två paket med skavsårsplåster, jag chansade på Boots eget märke eftersom det brukar vara helt okey. Dessvärre var inte just dessa bra. De fäste dåligt och gick sönder lätt, varpå gelen i dem rann ut i skon och genom strumpor och sånt. Ingen höjdare alltså. Jag ökade också på mitt lager av ansiktsservetter, 4 paket av Boots egna gurkservetter köpte jag.

Sen tyckte jag att jag var klar, men gick dessvärre in i bokaffären på min väg ut och kunde inte hjälpa det men kom ut med tre nya böcker varav den ena var jättetung och stor. Jag frågade samtidigt om de fått The Lost Symbol i pocket, det är en rutin jag har, jag frågar alltid det när jag går till en bokbutik och det har jag gjort i ungefär ett år nu. Nej, sa killarna i kassan, men på torsdag kommer den ut. Wow, jag skulle alltså vara kvar i landet när den kom ut! Kändes som om jag vunnit högsta vinsten.

Jag ställde mig att vänta på bussen på andra sidan den väg där jag blivit avsläppt, men väntade förgäves. Jag stod där i åtminstone en halvtimme och inte en enda buss kom min väg. Slutligen gick jag över vägen till den hållplats jag blivit avsläppt på och frågade en av chaufförerna som stannade där hur jag skulle ta mig tillbaka. Tydligen går det inga bussar tillbaka samma väg som de kommer dit, så jag var tvungen att ta mig till stationen för att ta en buss tillbaka. Kanske såg han att jag hade ont i mina fötter eller så var han bara en god själ, men han erbjöd mig skjuts till stationen. Sen pekade han ut var jag skulle vänta på bussen och sa att jag kunde ta en annan buss om jag ville och att den kom tidigare. Sen besvärade han sig med att springa fram mot mig när jag helt missade att bussen han sagt åt mig att ta stod bakom en annan buss och jag höll på att missa den. Vänliga själar är det som gör resande trevligt!

Slutligen satt jag på bussen och undrade när jag egentligen skulle trycka på stop-knappen. Tydligen kan man inte vara helt säker på att man har en busshållplats på vardera sidan om vägen i England, så kanske skulle det vara bäst att kliva av lite tidigare och sen gå resten av vägen. Då visste jag i alla fall att det var gångavstånd...

Sagt och gjort, när två andra klev av vid kvarterspuben så gjorde jag också det. Sen gick jag hemåt, oändligt försiktigt på mina ömma fötter. Jag blir så arg och känner mig så maktlös när mina känsliga fötter ska bråka med mig så fort jag behöver kunna gå någonstans. Jag får blåsor och skavsår på precis alla ställen du kan föreställa dig, till och med under fötterna. Det spelar heller ingen roll vilka skor jag har på mig, de skaver alla någonstans i slutänden. Det enda jag kan göra är att tejpa ihop fötterna, byta skor emellanåt och bita ihop.

Väl tillbaka i huset åt jag sushin jag köpt till lunch och började göra iordning mig för kvällen.

Duschen är helt omöjlig, med mitt långa hår och dåligt tryck i duschen, ja det tar tid och kraft och ändå känner man sig inte särskilt ren efteråt. När jag var klar kände jag mig riktigt fin, men var osäker på om jag sminkat mig för hårt. S försäkrade att jag såg fantastisk ut och gav mig sedan skjuts till Reading där jag skulle ta tåget till Banbury för att gå på dejt.

Han var precis den han gett sig ut för att vara och var söt och trevlig. Först gick vi och tog en drink och sedan gick vi och åt en riktigt läskig biff, ingen av oss åt upp allt. Det luktade väldigt skumt därinne också. Men servitrisen var så jättetrevlig att vi inte ens sa att det inte smakade bra. Jag tyckte att det kändes som en bra början, vi hade saker att prata om, han lutade sig mot mig snarare än ifrån mig och följde mig till tåget när jag skulle åka tillbaka. Men på torsdag morgon fick jag ett sms att han haft trevligt men inte ville vidareutveckla det här.

Jag får blir svårare och svårare att resa mig upp efter alla motgångar och känner mig mer och mer värdelös för varje gång. det handlar inte alls om honom, jag känner honom inte tillräckligt väl för att sörja honom. Jag sörjer att folk överallt verkar övertygade om att jag inte har något att ge. Jag känner också själv att den eviga strömmen av folk som väljer bort mig får mig att stänga in mig i mitt skal och bli tråkig och inbunden. Jag är inte alls lika bra på att bjuda på mig själv längre. Jag skyddar mig med att inte bry mig om någon eller något.

Jag tror jag skiter i det här.

Goda vänner och lite curry

Efter att ha landat på London Heathrow ganska exakt när jag skulle, så gick jag och frågade om hur man lättast tar sig till Reading. Det visade sig vara med bussen som skulle gå bara några minuter senare. Jag fick hjälp att välja bussbiljett i automaten, betalade med kortet och gick mot hållplatsen. Nu för tiden är de jättekinkiga med rökning på Heathrow, egentligen får du bara stå på ett ställe utanför terminal 5 och röka och konstigt nog har de bestämt sig för att man ska stå precis utanför dörren om man är på ankomstplanet. Där passerar ju alla ut och in, det vore ju bättre att stå en bit bort kan man tycka. Om man står vid dörren där de vill att man ska stå så ser man inte när bussen kommer. Alltså stod jag bakom en pelare vid hållplasten och tjuvrökte, ibland när man gör det står man i sällskap av någon ur personalen på flygplatsen, men den här gången stod jag ensam. Bussen kom, jag klev på och bara 45 minuter senare var jag i Reading.

M hade lovat att hämta mig där och jag väntade runt 10 minuter och sen dök hon upp.

Efter att ha baxat in väskan i hennes bils lilla baksäte så skvallrade vi lite om allt möjligt. Hon och S hade kommit hem från semester på Cypern på morgonen 5.30 och hade bara duschat och åkt till jobbet. Hon var nu uppe i runt 40 timmar vaken tid. Jag kan inte förstå hur hon kan se så fräsch ut ändå. Kanske har det med åldern att göra hon har knappt passerat 30.

Efter att ha gett S chokladen och M fått ett armband jag hade gjort och ett par ögonskuggor från Make Up Store, så gick jag och M till puben så att jag skulle få något att äta. Dessvärre hade de stängt sitt kök, så vi gick tillbaka mot den indiska restaurangen vi passerat på väg till puben och tog en curry istället. Jag är inte så förtjust i curry, men i England är det nsätan en nationalrätt. De är tokiga i all sorts indisk mat och det är alltid första förslaget när man ska gå någonstans.

Efter att ha ätit nån sorts kyckling som var helt okey var det tänkt att vi skulle gå tillbaka för att få oss lite sömn. Men vi pratade om så intressanta saker med diskreta små viskningar att vi tvingade de stackars indierna att hålla öppet en stund till. Sen gick vi sakta hemåt. Jag hade fått skavsår på hälen så vi tog av oss skorna båda två och traskade hemåt barfota.

Väl hemma diksuterade vi vad jag skulle ha på mig på dejten dagen efter och sen provade vi lite kläder medan vi viskade för att inte väcka S.

Grekland, landet där männen äter sallad

Ja, det skulle nog förvåna många om ett gäng svenska män som tittade på VM-Fotboll grillade sig en fisk och ställde fram en stor skål med sallad på bordet. Men så går det till i Grekland. Inte nog med det, fisken äts upp till sista smula. Till och med benen rensas av ordentligt. Sen okynnesäter de sallad tills den är helt slut. Det doppas bröd i dressingen och tas upp tomatbit efter tomatbit, det fiskas upp lökbitar och gurkbitar och sen är det helt enkelt rensat.

En annan sak vi inte känner igen från Sverige är att barnen ber om vatten när de är törstiga. Visst gillar de läsk, men mer som lördagsgodis än som dricka. När de är törstiga vill de helt enkelt ha vatten. Jag tycker att det är intressanta skillnader.

Sen är det mer skrämmande än intressant att jämföra trafikvett och bilkörande. De ligger enormt tätt intill den som är framför och om den skulle bromsa skulle man sitta prydligt i knät på honom eller henne en halv sekund senare. Samtidigt är de uppmärksamma och flyttar sig eller är lite extra smidiga när någon annan gör något dumt eller olagligt och tur är väl det för annars hade det blivit ännu farligare än vad det redan är att köra eller åka bil i Grekland. Sen kan man aldrig förvänta sig att den som sitter i baksätet har bälte på sig. Så om man vill vara säker på att inte ha en elefant i baksätet, så är det bättre att sitta där själv. Att be någon att ha bälte på sig anses tämligen oförskämt kan jag tro.

Sen har jag nog aldrig träffat på ett mer allround-ord än "ella".

Det används i en massa olika situationer. Det betyder allt från "kom igen", till "titta hit" och "hallå". Det används helt enkelt till att påkalla uppmärksamhet och man kommer snart på sig själv med att säga det i olika situationer.

Männen umgås i grupper och det gör kvinnorna med.Visst har de gemensamma fester och middagar, men ofta delas de upp i män och kvinnogrupper. För mig känns det ovanligt och det blir lite udda när jag hamnar i mansgänget för att L är den som tar med mig på saker. Männen verkar inte alls ta illa upp, men det känns som om jag är lite på fel ställe. Problemet är ju det att jag inte kan kommunicera med kvinnorna.

Ja, det här var några reflektioner på skillnader mellan Sverige och Grekland. Självklart finns många fler och så snart jag har postat detta kommer jag nog på en del av dem.

Snart på väg igen

Nu sitter jag här på ett flygplan igen, mindre än en vecka efter att jag kom hem från Grekland i ett. ska bli trevligt att komma till ett land där jag faktiskt kan kommunicera med folk. Jag sitter redan och myser lite i smyg när de brittiska stewardena pratar. Det ska bli kul att träffa M och S och senare i veckan alla de andra som jag känner genom jobbet. förhoppningsvis får jag något bra gjort på mässan också. När jag landar ska jag leta upp en buss eller ett tåg som kan ta mig till Reading där M och S bor. Det går nog bra, jag brukar inte hetsa upp mig i onödan, i England kan jag ju dessutom göra mig förstådd. Jag har smsat en del folk jag hoppas att träffa på mässan men har inte fått svar ännu. 

Lugn helg

Jag kände för att hitta på något under helgen, men jag orkade samtidigt inte riktigt. Kanske hade jag fått social överdos i Grekland, jag är ju van att vara ensam mycket.

Istället ägnade jag helgen till att städa, byta lakan, rycka hår, laga ramar, tvätta lite till, vattna blommor och en massa annat. Ändå kändes den lite lagom slapp och lat, jag hade ju så mycket tid på mig.

På fredagen åkte jag i alla fall till Väsby centrum för att handla nya bh:ar. Jag behövde en eller ett par bra bh:ar som antingen var strap-less eller som kunde göras om till halter neck. Jag gick in på Trosshopen och tjejen där måttade mig med händerna och sa att jag nu troligtvis var en 80:a. Sen plockade hon fram en 80E och den satt som en smäck. Den satt så jäkla bra att jag var tvungen att inte bara köpa den utan även en i svart. Detta trots att de kostade 590:- / st.

Nu förstår jag varför en del bh:ar kostar mer än andra. De här var av märket Chantelle och ja jävlar vad bra de sitter.

Jag behövde också något med lite mer stil att ha på mig på mässan nästa vecka i Farnborough, så jag åkte iväg och handlade även på söndagen. På Make Up store och köpte jag en ögonskugga (Champion) som jag har suktat efter sedan P köpte den på Arlanda, ett mineralpuder (Gobi) som är lite mörkare än det jag har eftersom jag blivit solbränd och så köpte jag en läppglans (Orma) på rea. Jag köpte också två grönskimrande skuggor till M som jag ska bo hos större delen av veckan i England. Jag har gjort ett armband till henne också, och köpt en massa choklad till hennes man och P som jag ska bo hos några nätter också. Jag undrar vad folk tänker när jag som är tjock kommer och handlar upp halva lagret av choklad. När jag skulle till Thailand köpte jag inte bara choklad i massor, jag handlade också tjugo stora tuber mjukost...

Jag köpte också ett linne på Gina Tricot, ett likadant som jag har fast i gul den här gången. På Lindex köpte jag en kjol som såg lite finare ut även om den var skön och ganska billig. Den får duga om det blir varmt på Air Showen.

Skön grillkväll och gasol som tar slut

Självklart var det inte längre värmebölja när jag kom hem till gamla goda Sverige, men någorlunda varmt var det i alla fall.

På morgonen kom L förbi för frukost. Jag bjöd på frappé och nybakat bröd. Vi satt på verandan och hade det bra i solen ända tills hon var tvungen att gå hem för att tvätta och jag höll på att somna där jag satt.

Jag ägnade resten av dagen åt att tvätta, städa undan lite och försöka städa och fylla badtunnan. Den har torkat ut så väldigt att den läcker som ett såll trots att jag nu försökt att få den att svälla under flera dagar. Vattennivån går helt enkelt inte upp, den håller sig på konstant nivå.

På kvällen kom quiz-L förbi och vi grillade. Jag hade gjort en grekisk sallad, tzatziki och så hade jag ju bakat bröd. Sen grillade vi aubergine, skalade och hackade den och blandade den med olivolja och salt och sen grillade vi en flintastek. Allt blev riktigt bra och L var nöjd. Lite senare blev det lite kyligt och jag satte igång gasolvärmaren. Den värmde oss på låg effekt i nån timme och sen var gasolen plötsligt slut... Vi har ju bara använt den vid tre tillfällen och bara kortare stunder. Jag hade för mig at det stod att den skulle räcka i sju timmar.

Skakande plan och vita knogar

Efter bara ett par timmars sömn pressade vi slutligen in det sista bagaget i de sprängfyllda väskorna. Själv hade jag ju köpt klänningar, short och skor och dessutom en kaffemixer och en stor burk kaffe. Att allt gick ned i väskan var helt otippat egentligen. Som tur var vägde Ps väska mycket mindre än min och eftersom vi checkade in tillsammans lade de ihop vikten på väskorna och vi hamnade under 40 kg som var gränsen för oss tillsammans.

P stannade utanför med sin pappa och jag gick igenom säkerhetskontrollen för att handla lite före avfärd. Hittade slutligen ett mjukisfår till mamma i den lilla butiken innan jag gav upp. Jag ger alltid mamma ett mjukisdjur när jag åker någonstans. Hon har två hyllor i en bokhylla helt proppfull med såna nu. Plötsligt började boardingen och jag ringde P som fick skynda sig igenom säkerhetskontrollen. Men med tanke på hur noga de är så gick det ju rätt fort i alla fall.

Väl i luften och med P's hand i ett fast grepp lyssnade vi på den roliga, danska chefs-stewarden Carsten när han gav oss lite information om flighten. Bland annat att vi vägde 3-4 kg mindre än passagerarna som åkt ned med samma plan.

De var riktigt hoppigt och P hade det jobbigt, turbulensen är det hon tycker är värst med flygning. Sen när det var runt 45 minuter kvar av flygningen började kaptenen att tala. Han sa att vi kanske hade lagt märke till att kabinpersonalen hade börjat springa fram och tillbaka i gångarna? Nej, det hade vi inte tänkt på faktiskt... I vilket fall som helst så berodde det på att en passagerare blivit svårt sjuk under flygningen, att vi skulle skynda oss till Arlanda och gå före i landningskön. När vi landat skulle en ambulans stå och vänta på oss vid gaten och det var viktigt att alla förblev sittande tills den sjuka passageraren hämtats av ambulanspersonalen.

Sen blev det rena berg och dalbanan... Istället för att göra den vanliga stora svängen mot landningsbanan och gå ned lite emellan svängarna, så gick han ned samtidigt som han gjorde en mycket mindre och kraftigare sväng. Jag litar på att folk är bra på sina jobb, så jag antog att han visste vad han gjorde, men denna skarpa sväng, dykningen och den för dagen ganska ordentliga turbulensen gjorde att det var väldigt obehagligt. Då hör till saken att jag inte är speciellt flygrädd och dessutom väldigt flygvan. för P var det värre. Hon klamrade sig fast vid mig och kanske den grekiska damen bredvid på andra sidan också, medan vi försökte prata lugnt med henne och förklara varför det hoppade och for så pass. Jag tycker att hon skötte sig bra. Visserligen svor hon och ropade på mamma, men hon satt stilla och skötte sig utmärkt.

När vi väl kom ned så stadgade kapten upp planet i sista sekund innan hjulen tog i marken och sen tvärbromsade han och körde in på närmsta sidoväg och in till närmsta gate. Där slog kabinpersonalen upp dörrarna omedelbart och man kunde visserligen höra passagerarna knäppa av sig bältena, men inte en enda rörde sig ur fläcken förrän ambulanspersonalen hämtat den unga mannen och kapten sa att det var dags att kliva av. Imponerande ändå att så många människor kan hålla sig i skinnet med tanke på hur det brukar se ut när man landar.

P gissade att det kanske var blindtarmen som var problemet för killen som såg ut att vraa runt 18 år. En annan teori är att han fått leversvikt eller nåt för att han druckit för mycket på semestern.

När vi landat fick vi väskorna nästan direkt och Ps mamma och syster hämtade oss och skjutsade mig hem. Vi satt en stund på verandan och fikade och sen åkte de hem och jag åkte och hämtade hunden och handlade lite edamame, det har jag saknat.

Senare på kvällen träffade jag L och T och lite andra bekanskaper, först på Ullis och sen gick vi vidare till Hästen. Det var trevligt att träffa dem igen. Dessutom sålde jag ett av armbanden jag gjorde i grekland till en bekant till dem. Hon betalade 50:- och det täckte nog i alla fall pärlorna på det. Dessutom var det det armband som kostat mig mest att göra, men som jag gillade minst. Så det är ju kul om någon får glädje av det.

Sista kvällen i Grekland

Sista dagen körde L mig till stranden för att möta upp P och hennes sambo, han hade med sig en kusin, den här gången svensktalande. L var tvungen att åka direkt eftersom K hade fått en skalbagge i ögat när han körde motorcykel dagen innan och fortfarande inte såg något. Han hade redan vari hos läkaren dagen innan och de hade tagit ut skalbaggens ben ur ögat på K Nu hittade de en ordentlig rispa i hornhinnan och han fick en lins som skulle skydda rispan så att den kunde läka. Linsen gjorde att han kände sig mycket bättre och kunde se lite grann.

På kvällen verkade det svårt att få med alla fyra ut för middag som jag hade önskat. P hade bestämt sig för att följa med mig hem för att vara säker på att slippa flyga ensam. Detta gjorde hennes farmor ledsen och besviken och de diskuterade länge, men tanken är att P ska åka tillbaka senare med sina syskon.

Två timmar försent satt vi alla i bilen och till och med P's farmor kom med som det var tänkt. Vi åkte till Lydia, grannbyn för att äta på tavernan där L känner folk.

Vi beställde in allt vi kände at vi var sugna på och åt med god aptit. Problemet var bara att jag och farmor inte kan äta så mycket så när K och S dök upp trodde jag att räddningen kom, men de tog bara en whiskey var och snackade lite skit, sa hejdå till mig, tjatade lite till om att när jag kommer nästa gång så ska jag kunna prata grekiska och sen åkte de vidare.

Det var mysigt att slutligen sitta alla fyra vid ett bord tillsammans och vi pratade om både kul saker och tunga saker och det kändes bra att sitta där bara vi fyra.

Jag betalade middagen som jag lovat eftersom jag inte fått betala något alls i stort sett på hela två veckorna. Det blev mycket billigare än vad jag trott, 50 Euro inklusive lite extra till ägaren. Men L hade fått kompispris som vanligt. Han känner nog nästan alla människor runt sin by.

L skjutsade mig och P till A och hennes syster och vi satt och pratade lite där men vi var alla trötta och vi kom hem vid halv två, saken är den att vi åkte från restaurangen vid ett. Det är så det går till i Grekland...

Precis när vi kommit innanför dörren och jag hade låst efter oss så knackade det på den. Utanför står L med världens största Lap Top i famnen och säger att han behöver hjälp. Vi går ut på balkongen och vad han behöver hjälp med är att koppla in det trådlösa nätverket. Jag sätter mig framför datorn och.... men va fan allt står ju på grekiska!

Det är svårt att leta i menyer och grejer om man inte vet vad som står i dem. Vi försökte trots allt i nån halvtimme och sen gav jag upp.

På bilden ser ni hur huset ser ut. Det ska målas och sen ska tomten fixas iordning. Men ni ser min favoritplats balkonen bakom räcket.

Äntligen ikapp

Ja, nu är jag äntligen ikapp och sitter och skriver om dagen idag. Det är inte så att vi stressar, men det är alltid något på gång och vi kommer i säng sent och kliver därför upp sent. Nu är klockan snart halv fyra på natten och det tycks vara enda tiden jag har att skriva.

Vi åkte till Drama för att köpa lite fler pärlor idag. L vill att jag gör ett armband med hans namn i grekiska bokstäver. L körde mig ända in i staden, men tidigare har vi ju gått, så det var lite svårt att hitta med bilen och L vet ju inte var den ligger. När vi slutligen hittade pärlbutiken hade de precis stängt för siesta... Då hade L lämnat mig och åkt till macken som P's kusiner jobbar på. Det var tänkt att jag skulle ringa till hans telefon som låg på laddning på macken då han skulle hämta mig. Men eftersom jag insåg att han inte ens hunnit dit än så traskade jag genom solskenet istället. Det blev lite varmt, men det var skönt att röra på sig lite.

Vi åkte till Supermarket för att köpa en Whiskeyflaska till kusinen och hans fru istället, de som bjöd på gillfest häromdagen. De ville inte ha ett pengabidrag och jagade oss med pengarna L försökte ge dem. Så det blev en flaska Whiskey istället. Inne på Supermarket hittade jag två par shorts också som jag grabbade med mig i farten och hoppades att de skulle passa. Väl hemma insåg jag att de gick på och det såg väl okey ut, så jag behåller dem.

Vi åkte till stranden igen idag och än en gång med kusinen som var med igår. Jag gillar honom mer och mer trots att vi inte kan kommunicera särskilt mycket. Deras andra kusins före detta fru E var med också men hon och jag lyckas inte kommunicera alls och ingen av oss är väl särskilt intresserad av den andra kanske. Precis när vi parkerat hittade jag ett par tofflor. Jag gillar ju tofflor och de här var rätt söta så jag tog ett kort på dem. Nere vid havet finns det en massa vinplanteringar och de ser så prydliga och exotiska ut att jag tog ett kort på dem också.

På stranden läste jag ut en bok L hittade i en låda häromdagen, En barnsoldats berättelse. Den var bra men skrämmande. Sen löste jag lite suduko och vi stannade tills solen gick ned idag också. Jag började till och med frysa lite i havsbrisen.

När vi åkte hemåt bestämdes det att E skulle äta hos oss och hon följde med hem. Sen dök också kusinen A som varit med på stranden upp och tog en öl på balkongen med oss efter middagen. Han fick lite bilder som jag tagit på honom och barnen och sen satt vi och tittade på snöbilder från i vintras och lite Sydafrika bilder och annat. Det var kul att visa bilder för honom och jag försökte prata grekiska och han försökte ett par ord på engelska. Sen skulle han skjutsa E hem och hon frös och var trött och slutligen drog hon honom nästan från datorn och hemåt.

Strandliv och en coca cola

På söndagar är de flesta greker lediga och det märktes väl när vi kom till stranden. Det var svårt att hitta parkering och trots att strandbarerna vill ha minst en beställning av drink per person för att använda deras solsängar så var det helt fullt på stranden. Slutligen hittade vi några stolar och vi hade med oss ett parasoll så det blev någorlunda bekvämt. Senare hittade vi också solsängar så då blev det ännu bättre.

Vi hade med oss L's kusin och hans brorsbarn K och Harry Potter och de är verkligen riktigt goa ungar. Men lillkillen har svårt att förstå att jag inte kan Grekiska och tidigare har han ändå varit för blyg för att prata med mig, men nu försökte han flera gånger och hans syster förklarade att jag inte förstår grekiska och sen försökte hon förklara med gester och enkla ord vad han ville. Ibland fick jag ropa på K så att han kunde tolka åt oss. Killarna badade med barnen och spelade racketboll med dem och jag gjorde ett var sitt armband åt dem. Sen köpte vi majskolvar av en strandförsäljare och mumsade i oss dem med god aptit. Sen kom barnens pappa och det badades lite till och sen spelade killarna racketboll mot varandra. Det är himla kul faktiskt, jag och P har spelat och jag tyckte att det var så kul att jag köpt ett par rack. Vi får väl se om det är någon som vill spela med mig hemma...

Vi sannde på stranden ända till solnedgången och längre bort på stranden var det familjer som grillade och det fick våra munnar att vattnas. Det var tänkt att vi skulle äta allihopa tillsammans i Krinides strax efter att vi kommit hem. Men eftersom L's mamma redan lagat mat så åt vi hemma och mötte upp dem för en drink medan de avslutade sin middag. Jag var törstig och har druckit mer alkohol de här två veckorna än jag gjort på flera år tror jag, fast det säger ju inte värst mycket när det gäller mig. Men i vilket fall så tog jag en cola den här gången.

Det är så kul med greker, barnen satt uppe och åt glass och snackade med de vuxna och själv satt jag och halvsov. Då tittade jag på klockan och den var tjugo över två på natten... Men så är ju barnen trygga, glada, sociala och vana att vara med också.

Grillfest med släkten

På lördagkvällen hade de nattöppet på macken igen och ville inte sitta ensamma hela tiden, så de bjöd in på en spontan grillfest, kul idé!

Många släktingar och vänner dök upp och det grillades en massa olika kött och även auberginer. Det var underbart gott alltihopa och trots att jag inte förstod speciellt mycket av vad som sades hade jag riktigt trevligt. Det tjattrades i munnen på varandra och det diskuterades och folk retades med varandra, det var helt enkelt hög stämning. En av killarna pratar engelska och jag pratade lite med honom men sen ansträngde jag mig att lyssna och försöka förstå grekiskan. De försöker mer och mer att prata med mig med enkla fraser och jag förstår en del av det de säger till mig. Men när de pratar med varandra förstår jag bara ett par ord. Jag pratade med en av småtjejerna lite och frågade på grekiska om hon inte var kall, hon hade bara shorts och linne på sig och själv satt jag med en collegetröja. Hon förstod mig i alla fall och sa att hon inte frös. Sen höll vi om varandra ett tag och jag tror att hon är nästan lika förtjust i mig som jag är i henne. Hon gör vad hon kan för att förklara saker för mig och hjälpa mig med språket och hon kan ett fåtal ord på engelska så vi kan utbyta kortare meningar med varandra. Ibland skrattar hon åt att jag har svårt att komma ihåg ord eller när jag säger fel. Men bara för att det låter lite roligt och hon är aldrig elak.

Hennes lillebror kallas för Harry Potter för han har brunt hår som är lite rufsigt och på dagarna har han glasögon. Han satte sig på marken efter middagen och åt ömsom bröd och ömsom choklad och vi skrattade gott åt honom. Till efterätt bjöds det på alldeles för söta godisar och vattenmelon. Efter att ha smakat lite på sötsakerna lade jag dem åt sidan och åt melonen istället.

Sen åkte vi in till byn, tog en drink och lyssnade på en av kusinernas systerson och hans kompis som spelade på en bar.

Dagar som flyter ihop och teater

Svårt att hålla reda på alla dagarna är det, så det är nog en del som kommit huller om buller här i bloggen.

En dag åkte vi alla tre iväg för att titta på Alexander den stores by Krinides och museet där. Det var nämligen en sval dag med tunga moln och lite droppregn emellanåt. Men vi var allt för sent ute och kom precis när de hade stängt. Anledningen att vi var så sena var att vi gjort en massa ärenden med P's farmor på dagen, hon behövde gå till läkaren bland annat.

Någon kväll kom jag och L faktiskt iväg på en drink i Kavála, men jag frös, fattade inget av vad hans kusiner sa, satt obekvämt på den för mitt breda arsle alltför smala stolen och var ruskigt trött, så det blev inte så kul i slutänden.

P åkte iväg igen för att vara med sin sambo lite till och jag och L bestämde oss för att gå och se en pjäs på Alexander den stores amfiteater i Krinides.

Vi trodde att det skulle vara något gammalt grekiskt drama, men det visade sig vara en modern samhällssatir. Jag fattade förstås inte ett ord, men konstigt nog satt jag rätt bekvämt där på stenbänken och det hände ju en massa på scenen så det gick rätt bra. Men jag blev så oerhört nyfiken när publiken skrattade. En sak hängde jag med lite grann på och det var när en tjej översatte vad en skada kille sa till påhittat teckenspråk. De var säkert ännu roligare om man förstod vad han sa, men vissa saker hon tecknade var så tydliga att även jag skrattade.