Passivitet

På söndagen vaknade jag faktiskt relativt tidigt och jag tassade ut i trädgården och hämtade lite egenodlad ruccola att ha på frukostmackan. Sen gjorde jag min frappé och en macka med torkad skinka och ruccola på, sen åt jag frukost och tittade på de sista avsnitten av The Unit, säsong 1.
Sen gjorde jag inte så mycket mer under denna söndag, jag tittade på dvd, diskade upp i köket och tvättade 2 maskiner tvätt.

På kvällen tog jag tag i att använda alla asiatiska grönsaker jag köpt helgen innan och jag gjorde wokade nudlar med bambuskott, pok choi, morning glory, lök, böngroddar, ingefära, tamarindpuré och thailändskt buljongpulver och lite ostronsås. Det blev väldigt gott faktiskt men just de där nudlarna jag hade köpt var väl inte någon diretk höjdare egentligen.

En riktigt lat dag hade jag alltså och jag diskade inte ens upp efter matlagningen...

Love is in the air

På lördagen gick jag upp relativt tidigt för en helgdag, 9.15. Jag gick direkt in i duschen och åt sedan frukost och tittade på ett Simpsons-avsnitt. Sedan fönade jag håret torrt och lockade det, det tog ungefär en timme och jag är inte säker på att det var värt det..? När jag var klar med sminkning, hår och kläder kände jag mig jättefin men när jag skulle ta bilder på mig själv såg jag bara gammal ut...

Syrran och hennes man skulle komma och hämta mig 12.30 och när klockan var 12.15 var jag klar och uttråkad, så till slut började jag gå sakta åt det håll de skulle komma ifrån, Turre var helt till sig och trodde att något spännande skulle hända. När jag kommit en bra bit på väg fick jag möte och ropade Turre till mig, men de som satt i bilen tittade varken på mig eller Turre utan skrattade åt något bakom oss... Judas! Ännu en gång gick han alltså i våra hälar när vi var på väg någonstans, Turre visste förmodligen redan det men själv var jag mest fokuserad på att varken snubbla i de höga skorna eller trampa på klänningen.
Strax senare kom syrran och M och jag och Turre klättrade upp i Landrovern, där jag första gången denna dag slog i huvudet i dörrhålet...
Sen åkte vi mot Bromma där vi hämtade upp Å och åkte vidare mot Öster Haninge Kyrka. Vi var löjligt tidiga, men hellre det än föresenade och man vet aldrig vad som kan hända när man måste köra genom stan. Är det inte löjligt förresten att man måste köra genom stan för att komma till söder om stan?
Väl vid kyrkan insåg jag och syrran att det var dit vi var bjudna på dop för några år sedan när dagens brudpar skulle döpa sin äldsta gemensamma son.
Efter en stund gick vi fram och presenterade oss för några ur gänget som samlats på parkeringen och snart var det dags att gå och sätta sig i kyrkan.
Vi hamnade någonstans mitt i på brudgummens sida eftersom vi kände honom först, vi har faktiskt känt honom i 18 år nu.

Barnen var med på själva bröllopet och gick så fint hela vägen genom gången helt ensamma och så söta.
Sen kom brudparet och de var så vackra! Sen är de ju så avslappnade och lätta att ha att göra med att de inte blev det minsta stressade av att barnen sprang runt benen på dem under vigseln. Det var absolut inte så att barnen inte skötte sig, de var bara lite rastlösa och undersökte lite av grejerna där framme, saker som dopfunt och faktiskt självaste prästen... Men han bara skrattade och skojade och tog till och med ett danssteg, allt var alltså bara så trevligt och glatt och de församlade både applåderade och skrattade flera gånger. Sen att brudens syster fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna när hon tittade på brudparet, det gjorde det lite svårare för oss andra också.

Sen var det kramkalas utanför kyrkan och sen fick vi en chans att fotografera brudparet. Jag hade svårt att sluta, de är så vackra tillsammans. Att vi dessutom fick en chans att träffa R, S äldsta son och fotografera hela familjen var ju extra kul.

På plats var en massa kul och intressant folk, S farmor som är 99 år gammal till exempel och hans farbror som åkt ända från Texas och hans kusiner som åkt från Skottland!
Toastmaster hade frågat oss om det var någon av oss som ville hålla tal och jag hade för stunden tackat nej men bett att få återkomma. När talen sedan började och hela festen var så opretensiös och kul så kände jag att jag faktiskt ville säga nåt. Tyvärr fick jag prata efter S son R som höll ett känslosamt tal som fick alla att gråta, men jag fick i alla fall ett bra gensvar och en del skratt. Det kändes bra att ha sagt vissa av dessa saker och hela stämningen var så kärleksfull att jag inte kunde låta bli och dessutom faktiskt vågade.

Resten av kvällen fortsatte lika glatt som dagen och det var en av de bästa fester jag någonsin varit på! Med mig hade jag ju syrran med man och kompisen Å, vi hade väldigt trevligt och jag var glad att vara där tillsammans med dem. Vi saknade visserligen E och P som blev sjuka och inte kunde komma, men vi hade verkligen roligt. När det var dags för brudvalsen visade det sig att S och A inte hade lämnat något åt slumpen utan faktiskt tränat med nån kille från Lets Dance och de gjorde en jättesnygg och fartig uppvisning och vi var riktigt imponerade.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände, kanske var det vinet? Men Å fick upp mig på dansgolvet och där hoppade jag runt med Å och en massa före detta främlingar och hade jättekul!
Jag drack lite för mycket under kvällen och kämpade med illamående på vägen hem på kringelkrokiga vägar, det är jobbigt när man inte kan kräkas, illamåendet går liksom inte över förrän 2 dagar senare då. Vid det laget var jag nog precis lika ful som jag kände mig efter att ha tittat på detta vackra par hela dagen och kvällen. De är verkligen fantastiska, de är omgivna av folk som avgudar dem och de tycks alltid ha något snällt att säga till alla och får alla att må bättre bara för att de känner dem.

Jag hade sett fram emot det här bröllopet i 2 år och det blev bättre än vad jag ens hade hoppats!

Gemensam historia

På fredagen handlade jag fikabröd på väg till jobbet eftersom företagsledningen brukar bjuda på det när de har styrelsemöte. Till mig själv köpte jag en macka istället, det är ingen höjdare att börja dagen med fikabröd till frukost.
Det ösregnade nästan hela dagen och på kvällen var det ännu värre. På eftermiddagen var det telefonmöte med England och det tog nog nästan 1½ timme under tiden upptäckte jag att jag inte kunde nå min jobbmail genom webmailen vilket ställde till det lite grann under mötet.
Efter mötet körde jag min fredagsstädning, jag tvättade, städade undan, diskade och fixade. På kvällen målade jag tå- och fingernaglarna inför morgondagens bröllop. Jag hade ju en massa idéer om hur jag skulle göra mig fin men energin visade sig inte räcka till något av det. Det fick räcka med naglarna och sen lyckades jag ju förstöra målningen på tånaglarna flera gånger under kvällen. Torkar tånaglar långsammare än fingernaglar eller hade jag målat för tjockt på dem? Jag tycker att de för det mesta torkar snabbare...

Under tiden tittade jag på The Unit, fast det var lite svårt att hänga med i svängarna i en actionserie medan man målar naglarna...

Bilden med brudparet här, den fick jag av min kollega M. kan ni tänka er, det här är taget på 80-talet och flickan närmast kameran är jag, jag är förmodligen ungefär 15 år gammal. Den lilla, lilla flickan i knät på bruden är min kollega!

Är det inte fantastiskt! Vad är egentligen sannolikheten? Hon tittade på bilderna och fick plötsligt för sig att det kanske var vi.

Vardagsglamour och hönsiga tankar

På torsdagen gjorde vi så mycket vi hann på jobbet på förmiddagen men redan vid 11.30 började vi göra oss iordning för att åka in till stan för en vårlunch på Josefina som ligger på Djurgården precis bredvid Vasamuseet.
Jag tog med mig favoritkollegan A och en av våra pensionärer, den enda som hade tid att hänga med den här gången. Vi har totalt 4 pensionärer men de är så upptagna nu för tiden att de sällan kan hänga på när det blir så här kort varsel.
Det var gott om parkering vid Vasamuseet vilket gjorde mig lite förvånad så här mitt i turistsäsongen. Men jag backade in bilen mot ett grönområde som var ganska lugnt och öppnade bakluckan på bilen på glänt med låspinnen emellan, det var ganska molnigt men jag törs inte lämna Turre i bilen utan tillsyn om det plötsligt blir sol och varmt. Visserligen finns alltid en risk för att folk trakasserar en hund som har en öppen baklucka också, men risken känns mindre.
Att betala parkering tog tid, en av automaterna försökte de just laga och den andra tog runt 5 minuter på sig för varje betalning. Som tur var så var vi tidiga och var några av de första som dök upp vid bordet. Sen hade vi riktigt trevligt även om de flesta var väldigt hungriga och undrade vart maten tagit vägen. Alla tycktes nöjda med lunchen som var en tre-rätters. Själv var jag väl dessvärre den edna som fick en så gott som genomstekt köttbit och det är jag kinkig med, då kan jag i princip nästan vara utan istället, jag tycker inte att det smakar bra. Restaurangen var trevlig och har ett fint läge men den känns väldigt pretentiös och det kändes som om de som var där på lunch och sippade drinkar tyckte att de var något mer än andra. Samtidigt så var det lite lagom tacky sådär, med plastpalmer, nylonrosor och plastglas...

Även de som jobbade där var av skiftande kvalité, en del var väldigt trevliga, sådär från hjärtat, andra var lismande och ännu en var helt ocharmig och gick inte ens att få ett leende av.

Förrätten var i alla fall både fräsch och god.
Efter ett par timmar åkte ungefär hälften hem och resten gick ned till en av serveringarna vid Djurgårdsbron och själv lämnade jag Turre till pappa och följde sedan efter till bryggan de andra satt på. Vi hade hela änden av bryggan för oss själva och hade det riktigt bra. Vädret skiftade men det var i alla fall inte regn, men vi var tvungna att ta av och på koftor och tröjor för temperaturen skiftade så pass mycket. Sen satt vi där och hade både djupa och ytliga prat och hade det riktigt bra. Fast bredvid oss lade en båt till och de såg faktiskt ut att ha det ännu bättre... De hade nog hyrt hela båten och satt och drack bubbel och åt gott i aktern, uppassade av en servitris och hade uppenbarligen en egen kock nere i kabyssen. Kapten satt och väntade uppe i sitt säte och såg rätt uttråkad ut faktiskt.
Sen vid 20 ungefär var jag trött och tänkte att trafiken nog lättat upp så pass att det skulle vara enkelt att ta sig hem slutligen. Först åkte jag "förbi" Restaurang Gondolen och köpte ett presentkort till brudparet på lördag, så som jag, syrran och Å kommit överrens om att jag skulle göra. Det var enkelt gjort förutom att det var en rätt lång kö till hissen upp. Men väl där blir man ju alltid väl behandlad och mottagen och strax senare promenerade jag tillbaka till bilen som jag ställt en bit runt hörnet och sen åkte jag hem. När jag tagit mig hem och hämtat Turre var klockan ungefär 21 och jag stannade till på Ica och köpte edamame, det var slut i frysen.

Det var lite kyligt på kvällen och jag hade lite värk i benen, det blir så när jag blir kall. Sen gjorde jag lite efterforskningar på höns eftersom jag vill skaffa mig några stycken att ha hemma, de ska tydligen vara både trevliga, sociala och lättskötta husdjur. Verkar trevligt faktiskt. Nu är problemet att designa och bygga ett funktionellt och helst flyttbart hönshus som dessutom ska vara isolerat och ha en ganska stor utegård eftersom jag inte är hemma och kan ha dem ute så mycket på tomten. Rävsäker måste den förstås vara också, vill ju inte att de blir rävmat i onödan. Jag vet heller inte hur snäll Judas kan tänkas vara mot höns. Jag har i alla fall beställt en bok som kommer vilken dag som helst, "Börja med höns". Låter rätt för mig tycker jag.

Sen åt jag lite rester och tittade på min nya TV-serie, The Unit. Den var helt okey men det känns inte riktigt som om man fastnar tycker jag.

Jag tror regnbågen slutade vid mitt hus...

På onsdagen var det rätt kallt och lite regnigt och på jobbet var det lite mysigt när regnet smattrade mot rutan. På eftermiddagen slutade det regna men var fortfarande rätt molnigt. Jag åkte hem, matade katten och hunden och bestämde mig för att vila lite. Jag somnade efter en stund men blev sen väckt först av hemtelefonen som jag vägrade svara på och sen på mobiltelefonen av svägerskan. Till slut gav jag upp och förberedde mig att gå till pyssel istället, då ringde hemtelefonen igen... Energimyndigheten, de har ringt 3 gånger nu tror jag, de vill veta hur mycket energi jag gör av med i mitt hus och jag har avböjt att svara eftersom jag då måste leta upp mina elräkningar och jag orkar bara inte, det finns så mycket annat jag borde och vill göra. Men nu frågade han mig lite saker som jag inte behöver rota fram papper på och var till slut lite mer nöjd än tidigare och förhoppningsvis ringer de inte igen.

Sen ringde vännen B och undrade om jag inte skulle fira midsommar med dem som vanligt eftersom jag lagt ut en "kontaktannons" på Facebook? Jag visste bara inte riktigt om de skulle fira ute på Möja eller inte och eftersom jag är den enda singeln och känner mig lätt patetisk varje år så blir jag lite osäker och känner mig överflödig och så. Men det kändes mycket bättre när de sa att de vill att jag kommer så nu åker jag ut som vanligt. Det är svårt ibland att leva med alla sina garderobsskelett... Just det här skelettet handlar om mobbing och utfrysning i skolan och ibland reagerar jag lite underligt i sällskap. Sen kan jag ju inte riktigt låta bli att bli nedtryckt av att jag har 530 vänner på Facebook och att ingen faktiskt vill umgås med mig på Midsommar utom just denna familj då...

Jag packade ned ögonbrynsfärg, nagellack och kamera trodde jag och började promenera mot mamma och pysselkväll. Jag hade inte kommit långt innan en av gyminstruktörerna kom körande förbi inne i mitt område och stannade och utbrast förvånat: -Oj, bor du här! Vet du var fotbollsplanen är? Jag som just tänt en cigg gjorde ett försök att generat gömma ciggen bakom ryggen medan jag pekade dit där jag tror att den ligger. Sen gick jag vidare, jag hade mätt ut två olika vägar hem till mamma och tog den längre förbi syrran för att hämta hennes kompis ML och min systerdotter och hundarna på vägen. På vägen dit såg jag en vacker regnbåge och rotade i ryggsäcken för att ta upp kameran och det visade sig att jag glömt den på hallbordet, det blev dåliga bilder med telefonen istället, dessutom med en stor vit fläck mitt på telefonen så jag fick gissa var jag siktade. Sen såg jag de fina tjurarna och önskade att jag haft den stora kameran till och med, de var så pass nära. När jag kom till syrran var de klara att gå, ML skulle bara lämna en grej i bilen. Hon kommer tillbaka ett par minuter senare och är väldigt upprörd, någon har slagit sänder fönstret på passagerarsidan... nu pratar vi om ett lugnt villaområde och mitt på dagen. Tyvärr är det vad som händer, när man nödvändigtvis måste blanda villor med lägenheter för att man vill ha integration mellan olika samhällsklasser, det man får är 100% osäkra områden istället för att åtminstone vissa är säkra och trygga. Hemma hos syrran har de förresten satt upp en klottervägg i trädgården där barnen och deras kompisar kan klottra, titta vad duktiga de är!

Till slut gick bara jag och systerdottern L över till mamma, syrran tog bilen. Det var ganska bra uppslutning och vi var väl runt 8 personer tror jag. Vi pratade förstås en del, det var ju ett tag sedan vi sågs, även om det nu var terminsavslutning. Det blir sällan något pyssel av nör jag inte är hemma av någon anledning och först var jag ju i Australien och Singapore och sen var jag upptagen med andra saker just dessa onsdagar. Men nu hade vi kul i alla fall och det var kul att se folk en gång inför sommaren. Jag förhörde de på några gamla quiz och de är duktiga, tyvärr tror de inte alltid på sin egen förmåga och byter ibland ut rätt svar mot fel i slutänden.

Själv är jag tvungen att simultanöversätta från Engelska medan jag läser frågorna och ibland blir det lite underligt. L är verkligen duktig på quiz och ska hänga med på måndag, nu har hon ju dessutom sommarlov. Jag färgade ögonbrynen och M lånade lite färg också så syrran fick färga och rycka hennes ögonbryn.

Inte förrän 22.55 gick jag därifrån och hemåt, mamma ville hellre skjutsa mig men jag och Turre ville gå. Vi gick på rekordtid och var hemma efter 39 minuter, vilket innebar att vi totalt fram och tillbaka gått 8,5 km på 78 minuter, det är en snitthastighet på drygt 6,5 kilometer i timmen, det är rätt fort med tanke på att jag gick i raskt tempo men ändå inte tyckte att jag tog i från tårna. Sen åt jag edamame till mycket sen middag och gick och lade mig. Det tog en stund att somna men inte så farligt länge.

Världen är liten

När jag skickade ett grattis-sms till S på eftermiddagen undrade hon om jag ville komma på kalas på kvällen och för en gångs skull var jag varken upptagen eller för trött för att göra det. Jag frågade om Turre kunde följa med eftersom jag fick tanken att jag kunde slå tre flugor i en smäll, motionera, gratta och promenera med hunden. Jag åkte hem från jobbet och bytte kläder och panikvattnade lobelian som plötsligt blivit döende under natten och sedan gick jag och Turre hemifrån. Vi hade inte kommit långt när vi upptäckte att Judas kom släntrande efter oss. Sen gick vi in i skogen och Judas hängde på ända tills vi kommit till grannstallets hagar genom skogen men sen försvann han. Jag antar att han kan varenda stig i den där skogen och han insåg nog att vi var på väg bort någonstans. Det tog ett tag att hitta stigen under kraftledningen eftersom man måste gå runt både fårhagar och hästhagar nu för tiden, sist jag red där såg det helt annorlunda ut och nu är det dessutom urgallrat ordentligt i skogen där. Visserligen var det allt annat än gallrat precis där jag bestämde mig för att ta mig genom skogen åt det håll jag gissade att kraftledningen låg. Men mycket riktigt, jag hade gissat helt rätt då jag valde att gå av spåret och gå rätt genom skogen. Det var det bästa stället att komma igenom och vi gick rätt på stigen på första försöket. Sen gick vi på denna stig som blivit avsevärt mindre sedan jag brukade rida där, det tycks inte vara så många som gör det längre även om vi såg både spår och hästbajs, men inte så många.
Sen sprang jag en bit när jag kom ut på den stora grusvägen som leder till området där S bor. Jag sprang i 3 minuter och kände mig döende, jag hann visserligen en bra bit men jag fattar inte varför jag var så trött efter bara 3 minuter. Ju säger att man springer fortare ute och att det är därför man orkar mindre, men det kändes inte som om jag sprang fort alls. Turre bara kikade över axeln när han hörde att mina steg blev snabbare och så ökade han farten lite. Jag var rädd att han skulle bli jätteglad och vara i vägen för mig men han skötte sig jättebra. Jag har aldrig haft astma men det kändes som om jag inte fick luft riktigt, kanske är det det som är skillnaden mellan bandet och ute, pollen? Sista biten plockade jag en fin sommarbukett till S, vi är inte så mycket för maffiga presenter.
När vi kom till S var bara hon och kompisen M där och det gick väldigt bra med Turre, han bara nosade på M och sen var det inget mer med det. När S brorsa med sambo och S mamma kom morrade han en del men skötte sig bra sen. Han kikade överallt och sen när vi åt så låg han snällt under bordet. Maten var fantastiskt god och jag kunde inte sluta tjata om det. Vi fick kycklingfiléer som S hade kryddat med färska örter och citron inuti och de smakade jättemycket, var saftiga och serverades med sås, frästa grönsaker, färsk postatis och sallad. Sen efter maten fick vi dessutom en både vacker och god tårta. Innan jag tackade för mig var jag fräck nog att be om en matlåda, det var ju så gott och det var en massa över. Det hade regnat ganska ordentligt medan vi var där, men när vi skulle hem igen hade det slutat.
Sen gick vi hemåt en kortare väg, den andra ridvägen som är lite större. Jag hoppades på att möta syrran där, hon säger att hon är ute på kvällarna när det är svalare. Men jag sprang ett par minuter till och gick en bit och sen var jag framme vid stallet där svågerns bil stod men ingen var där. Då ringde jag men fick inget svar, strax senare kommer de travandes ned för backen mot stallet och svågern ropar, om du ska med får du hoppa på i farten, vi håller på med tidtagning... Jag gick framåt och när de kom förbi räckte jag svågern min påse med matlådan och svingade mig upp, Turre såg lite förvånad ut men jag sa till honom att hänga på och det gjorde han förstås. Strax senare travade vi förbi L som var ute med hunden och vi vinkade och fortsatte. Efter en stund var både Turre och Venar trötta, Turre var dessutom helt dammig av att springa efter vagnen, men vi fortsatte en stund till och sen släppte syrran av mig där ridstigen är som närmast mitt hus och sen gick jag och Turre sista biten. Det är visserligen en liten omväg, men det var ju kul att åka med Venar en bit. Precis när vi kommit hem började det regna igen, vi hade precis klarat oss.
Sen kunde jag med gott samvete sitta och titta klart på säsong 5 av Bones, den sista som kommit ut än så länge. Det blir jobbigt att vänta på nästa, det tar säkert minst ett åt till, kanske två.

I'm fabulous!

På jobbet åt jag lunch med mamma, pappa, brorsan och två kollegor, det var en bra lunch. Maten var bra och vi pratade om en hel del bra grejer. Jag fick prova brorsans telefon, han är ansvarig för våra jobbtelefoner och den verkade rätt så logisk och nu ska han beställa en sån till mig. Min telefon provade jag nu att sätta igång på morgonen och den fungerade faktiskt, men se hur den ser ut! Det är svårt att smsa och att läsa sms, det är till och med lite svårt att ringa, man ser ju inte numrena ordentligt. Jag fick starta om telefonen med lite mellanrum men det blev mer och mer sällan. Den stängde av sig nämligen, dessutom drog den ur batteriet, men sen fungerade den igen. Dessutom frågade jag mina två kollegor om fallskärmshoppning, de har båda två provat att hoppa vid varsitt tillfälle. Vad de hade att säga gjorde att allt kändes MYCKET bättre! Vad jag är rädd för är ju inte att utrustningen inte ska fungera, nej, jag är rädd för hur jag ska reagera och hur rädd jag kommer att bli. Jag vill inte ha den där känslan av att falla, det där hisnandet...
De var helt överrens om att man inte ens känner att man faller! Det blåser en massa sa de, men enda sättet att märka att du faller är att titta upp på planet, annars känns det mest som om du flyger. När jag senare på eftermiddagen ringde runt till våra pensionärer för att bjuda in dem till vår "vårlunch" pratade jag med B och hon har ju hoppat en gång och var eld och lågor när hon beskrev hur häftigt det var. Inte heller hon tycker att det känns som om man faller. Ni kan inte fatta vilken skillnad det här har gjort för mig. Nervös och rädd är jag förstås fortfarande och det är ju svårt att veta om jag kommer banga eller inte, men det känns i alla fall mycket bättre!

På kvällen var det dags för quiz, den här gången ett hopplock av våra tidigare och nuvarande lag eftersom B och L var upptagna på en spelning, så E och J var med istället. Vi saknade visserligen killarna, men E och J är både trevliga och smarta så vi lyckades sno till oss en 2:a plats. Vi hade däremot förlorat med bara ett poäng och hade ändrat 2-3 frågor från rätt till fel svar eftersom jag blev nedröstad... för en gång skulle kunde jag gå och känna mig lite smart.
Jag hade min nya H & M klänning på mig och det var möjligtvis lite överklätt menjag ville så gärna ha den och jag fick flera kommentarer om att jag var fin, P ville till och med veta exakt var jag köpt den, hon ville ha en likadan. Det är ju höjden av komplimang, eller hur? Annars är väl gaykompisarna en singeltjejs bästa vänner. De kan ge komplimanger utan att det kan feltolkas och de är mer klarsynta eftersom de inte är avundsjuka heller. Av C fick jag höra: -You look fabulous! och det kändes så trevligt Sex and the city/Simon och Tomas och så vidare, jag kände mig lite extra glamorös då.
Här kommer en dålig bild på klänningarna och toppen jag köpte, jag älskar att ha klänning men känner mig nästan alltid överklädd när jag har det, bara för att det är en känning. Jag tycker att andra kommer undan med vad som helst när det gäller klänningar så jag tror att det bara är en psykisk hang-up och att jag ska försöka strunta i det, så jag över på det.
Jag är nervös för klädkoden på bröllopet på lördag, enligt etikettguider på nätet ska kvinnor ha klänning om det står mörk kostym, men den ska inte vara axelbar eller golvlång... På andra ställen står det att om bröllopet har fler än 20 gäster så får man ha lång klänning... Jag vet inte vad jag ska tro. Dessutom är det just nu väldigt inne med långa klänningar och det finns inget mitt emellan, det är antingen tonårskorta klänningar som går ungefär ned på halva låret, eller hellånga klänningar. I mitt fall känns det ganska självklart att välja det senare alternativet, jag vill ju inte skrämma bröllopsgästerna, eller för all del brudparet, dessutom verkar det vara mer fel med för kort klänning enligt etikett. Dessutom undrar jag nu om jag har en för glamorös klänning eller om det är mina hang-ups som spökar...
Jag skulle behöva hitta mina smycken också om jag ska kunna ha nåt passande till den här klänningen. Jag brukar säga att den inbrottstjuv som dristar sig att försöka stjäla mina smycken nog får leta ett bra tag, inte ens jag vet var de är. Annars har jag rätt bra koll på de flesta av mina ägodelar, men jag har faktiskt ingen aning.
Turre hostar igen, snörvlat har han ju gjort i 2½ år och de kan inte komma på vad som är felet trots att de gjort alla möjliga tester på honom. Kan det ha blivit värre av pollen? Själv är jag rätt trött och matt, jag har aldrig märkt av pollen, men det kanske är en reaktion mot det som bara visar sig som trötthet?