Hästar och vänner

På torsdagen gick jag upp lite för tidigt för min smak och körde sedan till Uppsala för att möta upp en vän. Efter att ha inhandlat kaffe och frukost på Statoil satte vi oss i hennes bil och åkte vidare till Tierp. Där hade de en skojtävling för islandshästar och en internetkompis till oss skulle döma. Det var dammigt och jävligt men jag hade tagit med mig kameran för att se om jag kunde få till några bra bilder. När det var dags för galopprace så började jag hoppas på att ta ett par riktigt bra. Det var kul att se och jag tror jag fick ett par bra foton, men det går ju rätt fort från det att de kommer inom lämpligt avstånd tills de har passerat.
Efter den sista klassen var vi båda ganska slitna trots att vi bara varit där i drygt en timme så vi begav oss hemåt igen.

På kvällen åkte jag hem till en kompis i Huddinge för att se film. Jag hade tagit med mig "The Others" som jag har ägt sedan i januari. Jag har inte vågat se den ensam eftersom alla sagt att den var så läskig, min mamma sa också att hon tyckte att den var riktigt bra och vi har ofta samma smak då det gäller film.
Läskig tyckte jag knappt att den var, men kanske var vi för okoncentrerade för att bli riktigt rädda och visst hade den sina poänger, men så bra var den inte som jag hade trott.
Sen tittade vi på Sällskapsresan en av bådas favoriter och en riktig kultfilm. Sen var klockan så mycket att jag stannade över.
På morgonen åkte jag vidare till en annan kompis som bjöd på frukost och lite trevligt skitsnack och sen åkte vi och handlade på Ica Maxi tillsammans. Eftersom det var en så vacker dag blev vi stående på parkeringen en stund och hade svårt att slita oss, men sen körde jag hemåt så jag var hemma vid tre.
Efter en liten tupplur så var jag "fit for fight" igen och gjorde iordning mig och åkte över för middag hos några kompisar. Hela vårt järngäng var samlat för S hade åkt ned från Dalarna för att hänga med oss över helgen och vi fick god mat och trevligt sällskap.
Sen var planen att vi skulle gå ut en sväng vid tio, vi kom visserligen vår vana trogen iväg lite sent men kom till puben slutligen i alla fall.
Utanför sprang jag på en gammal vän som var på promenad och han hängde med in på en öl, sen hittade vi ytterligare två personer vi kände där inne så vi hade riktigt trevligt. Mot bättre vetande gick vi sedan ned till nattklubben som är det enda ställe som har öppet till tre och jag kan knappt tro att jag säger det, men vi hade riktigt kul.

Underliga människor och deras yrkesval

I min familj har vi länge påstått att de som har problem med tänderna blir tandläkare och de som har problem med livet blir psykologer och så vidare.
I onsdags fick jag ytterligare belägg för den teorin.
Jag åkte in till Dubliner ensam för att lyssna lite på musik och titta på människor. Jag hade suttit där en stund när en indisk kille från Kalmar kom fram och började prata med mig. han verkade rätt trevlig, så jag var trevlig tillbaka. Vi pratade i runt en timme och jag fick reda på att han var psykolog. Han verkade lite flummig men som sagt rätt trevlig. Men sen började han sväva ut allt mer och efter ett tag började jag dra öronen åt mig och funderade på att smita hem. Då börjar han snacka om att han kunde följa med mig hem eller jag förlja med till hans hotell. Jag gav honom ett tydligt nej och då börjar han tigga en kyss... Jag drog som en avlöning och gav honom också ett tydligt nej när han ville följa med mig till bilen för då började han bete sig riktigt konstigt. Jag traskade iväg i ett ganska högt tempo och efter halva vägen kastade jag en blick bakåt, bra, jag var fortfarande ensam. Sen blir jag stoppad av några som frågar efter närmaste bankomat och när jag har svarat dem så står han plötsligt precis bredvid mig. Han måste ha sprungit för att komma ikapp och var jag inte irriterad och oroligt innan, så var jag det nu. Jag ville ju inte gärna att han skulle kunna ta mitt registreringsnummer på bilen. Då sa jag ifrån ordenligt och påpekade att nej betyder nej. Han spelade helt oförstående och fortsatte gå med mig ända fram till bilen trots att jag nu var märkbart irriterad och dessutom sa till honom att jag tyckte att han betedde sig illa.
Så fort jag kom till bilen klev jag in och skulle låsa dörrarna, men jag var ½ sekund för långsam och han öppnade passagerardörren och stack in huvudet. Jag sa åt honom att gå och att jag skulle åka. Till min förvåning tigger han då igen om en kyss... Vad är det för fel på vissa människor? Att förfölja någon kan väl knappast vara en lösning vid ointresse. Jag kan definitivt inte gett honom några som helst vibbar av intresse och om han tolkade min initiala vänlighet som intresse är han djupt inne i sin egen fantasivärld. Slutligen fick jag honom att stänga dörren och jag for iväg. Om han tagit mitt registreringsnummer återstår att se.

Sexualiteten och skuldbeläggningen

Jag minns 80-talet då vem som helst kunde skriva till en sexspalt i tidningen och förklaras normal. Det spelade ingen roll om du tände på björkar eller var tvungen att stå på huvudet för att få orgasm, allt var normalt.

Man slutade också att skuldbelägga de kvinnor som hade svårt att få orgasm, det var också helt normalt och något som många var tvungna att jobba på för att uppnå.

I gårdagens Metro såg jag därför något som gjorde mig ganska irriterad och upprörd.

Maria Forsström och Annika Henning har intervjuat Sex- och Relationsexperten Hannah Arnhög om resultatet av en RFSU-undersökning bland 15-20 åringar.

Vad hon säger i denna intervju är i mina ögon rent skitsnack: "-Svenska tjejer är jätteoroliga att de inte ska få orgasm. Men hallå: Skulle så unga tjejer få det hamnar det ju i Guiness Rekordbok, säger hon."

Bara språket i den här artikeln får mig att rysa, men innehållet är värre. När vi nu äntligen slutat skuldbelägga sexuella läggningar och kvinnors sexualitet och uteblivandet av orgasmer, ska vi då börja skuldbelägga de som får orgasmer redan i den åldern?

Det är en vedertagen sanning att tjejer har svårare att få orgasm än killar, men kan det inte till viss del bero just på skuldbeläggningen av kvinnlig sexualitet genom historien?

Tjejer har matats fulla med argument om att sex är mysigt även utan orgasm, att närheten är det viktigaste. Men man kan fråga sig hur många män som skulle ägna sig åt regelbundet sex om de aldrig fick orgasm? Vem är det som driver dessa argument? Är det kvinnorna som inte får orgasm, eller är det männen som är för rädda eller lata för att anta utmaningen?

Inte kan det väl vara så ovanligt med tjejer i 15-20 års åldern som kan få orgasm att det platsar i Guiness rekordbok?

Min helknäppa kollega

Jag har en väldigt knasig kollega, ja, alltså han är knasig på ett positivt sätt. Han hittar på de mest konstiga saker och har en udda humor.

När han första gången blev pappaledig för ungefär 3 år sedan så tänkte han väl kanske att vi inte skulle behöva sakna honom, eller så ville han bara dumma sig. Men han gjorde en utskrift av sig själv i naturlig storlek, limmade upp den på kartong och ställde upp den på sitt kontor.

Två av mina andra kollegor hävdar att de stått och pratat med denna docka i 5 minuter och till slut irriterat sig på hans min och undrat om han inte har något att säga.

När nyheten blivit gammal blev det istället den nya sporten att flytta runt på denna docka. ibland när man skulle gå på toa så var han därinne, man är ju bara tvungen att bära ut honom, han kan ju inte stå där och titta. Sen var han inne på damernas omklädningsrum, mitt kontor, satt i soffan i fikarummet, ja, han var gömd lite här och där och ibland blev man riktigt rädd. Den gången han stod inne på mitt kontor blev inte bara jag rädd, hunden blev det också.

Nu är han pappaledig igen...

Den nya dockan står och tittar ut från bakom klädskåpen i damernas och om dörren dit står öppen så hoppar man högt nästan varje gång man passerar. Han har nu varit pappaledig i flera månader, men vi har fortfarande inte tröttnat på dockan eller slutat bli chockade och skrämda.

Försvunna sopor och Borgs paket

I morse när jag skulle släppa ut hunden insåg jag att soppåsen jag lagt utanför dörren, på trappen, var spårlöst borta. Vem vill stjäla en soppåse?

Jag antog att bara ett djur skulle tycka att sopor är så frestande att de vill stjäla dem. Därför tog jag mig en runda runt tomten för att vad jag trodde, städa upp efter de nattliga frosserierna.

Men icke! Det finns inte ett enda spår av denna påse, inte en pappersbit, matrest eller plastbit. Vem äter hela sopppåsar med hull och hår?

Kan jag vara så pass glömsk att jag gått till soptunnan med den igår kväll utan att komma ihåg det? Nej, jag är så gott som säker på att den låg där när jag gick och lade mig. Inte heller har jag eller hunden vaknat av att någon varit på trappen och den är ju nästan precis utanför sovrumsfönstret. Ett mysterium som troligtvis aldrig kommer att få någon upplösning.

Igår i Metro hade de en kul rubrik, har svårt att tro att det var en tillfällighet. Lägger in en bild på den roliga rubiken så ni får se.

Annas utmaning

Utmaningen var att gå till början av bloggen och räkna fram till den tionde bilden och berätta om den.

Det här är en bild på hur min lägenhet i Mae Phim, Thailand kommer att se ut när den är klar. Det tar nog ungefär ett år innan den är klar nu.

Jag längtar redan till Thailand igen och när jag väl har en lägenhet där kan jag ju åka dit själv utan att det är för jobbigt. Kanske åker jag dit och ser hur bygget går framåt. Bilderna på stranden och hur bygget ser ut nu har jag lånat från Logans Thailand som bygger lägenheterna. Jag hoppas att de inte blir ledsna på mig för det.

Oj vilken quiz-måndag

Enda anledningen till att jag hade bokat in oss på quizzet den här måndagen var att S ville att hennes föräldrar skulle få en chans att spela det. Vi spelar egentligen bara jämna veckor, laget är inte intresserade av att vara med mer än så.
Men som den goda vän jag är så bokade jag mitt bord för att de skulle kunna spela med oss. Strax efter klockan fyra på eftermiddagen får jag ett sms att S inte mår bra och inte klarar av att spela. Problemet är bara att man inte får avboka efter klockan fyra, då får man inget bord nästa gång. Jag behövde alltså få ihop fler, för utan dem hade jag ett lag på tre personer. Tre personer är alldeles för lite för att kunna spela och hur kul skulle det för övrigt vara att ta visa min kollega quizzet när allt har gått i stöpet? Han hade ju bokat in den här kvällen eftersom jag behövde folk att fylla laget med.
Jag skickade sms och ringde till alla jag kunde komma på, de flesta besvärade sig inte ens med att svara. Men C och J var snälla nog att hänga på och tur var väl det. Vår lite äldre dam i laget som vi har blivit med av en slump var helt utom kontroll under kvällen. På de bästa av dagar är hon väldigt underlig, snackig och ovidkommande, men vi tycker synd om henne och vill inte säga att hon inte får vara med i laget. Men på den här måndagkvällen blev det ohållbart. Hon hade uppenbarligen hällt i sig mycket mer vin än vad hennes späda kropp klarar av och vi kunde inte få henne att vara tyst länge nog för att vi skulle kunna uppfatta frågorna när de lästes upp. Till slut var jag tvungen att säga till henne att hon var tvungen att skärpa sig eller gå hem. Men då hade hon redan hunnit få alla att slita sitt hår i frustration och dessutom klappat till C på axeln och sagt åt honom att hålla käften. Nu pratar vi om en liten dam som normalt sett är energikrävande, men aldrig ovänlig.
Jag kan bara tacka hennes lyckliga stjärna att våra fasta lagmedlemmar L och P inte var där, de hade inte haft lika mycket tålamod med henne. Efteråt tog vi oss ett snack inne på damtoaletten och jag sa att hon fick välja om hon ska dricka eller spela quiz. Men sanningen att säga vill jag nog helst att hon håller sig borta från och med nu.
Dessutom har hon skrämt bort min kollega som sa att han inte känner för att följa med något mer. Synd, för han hade passat bra in med de andra i laget. Som grädden på moset hade vi totalt 30 poäng, vinnaren hade 40... Den enda trösten är att de som kom tvåa förra måndagen i alla fall också hade lite låga poäng, 35.